Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então Jó falou novamente:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 “Se fosse possível pesar minha aflição e pôr numa balança meu sofrimento,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 pesariam mais que toda a areia do mar; por isso falei de modo impulsivo.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 Pois o Todo-poderoso me derrubou com suas flechas, e minha alma bebe o veneno delas; os terrores de Deus se alinham contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Os jumentos selvagens não zurram ao não encontrar capim? Os bois não mugem quando não têm alimento?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 As pessoas não se queixam quando falta sal na comida? Alguém gosta da clara de ovo
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Perco o apetite só de olhar para ela; tenho enjoo só de pensar em comê-la!
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 “Quem dera meu pedido fosse atendido, e Deus concedesse meu desejo.
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Quem dera ele me esmagasse, estendesse a mão e acabasse comigo.
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Ao menos tenho este consolo e alegria: apesar da dor, não neguei as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Contudo, faltam-me forças para prosseguir; não vejo motivo para viver.
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Acaso tenho a força de uma pedra? Meu corpo é feito de bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não! Estou completamente desamparado, sem chance alguma de sucesso.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 “É preciso ter compaixão de um amigo abatido, mas vocês me acusam sem nenhum temor do Todo-poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos, vocês se mostraram indignos de confiança, como um riacho intermitente que transborda sobre as margens,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 quando fica turvo por causa do gelo, e a neve sobre ele se amontoa.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 Mas, chegado o tempo de seca, a água desaparece, e o riacho some no calor.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 As caravanas saem de suas rotas, mas não há o que beber, e morrem ali.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 As caravanas de Temá procuram essa água, e os viajantes de Sabá esperam encontrá-la.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Contam com ela, mas se decepcionam; quando chegam, suas esperanças são frustradas.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Da mesma forma, vocês não me ajudaram; viram minha desgraça e ficaram com medo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Mas, por quê? Alguma vez lhes pedi presentes? Supliquei que me dessem algo seu?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Pedi que me livrassem de meus inimigos ou que me resgatassem de meus opressores?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 Ensinem-me, e eu me calarei; mostrem-me onde errei.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Palavras honestas são dolorosas, mas de que servem suas críticas?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Consideram suas palavras convincentes, enquanto ignoram meu clamor de desespero?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Seriam capazes de apostar um órfão num jogo de azar; sim, venderiam até mesmo um amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Olhem para mim! Acaso eu mentiria para vocês?
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Não pressuponham que sou culpado, pois nada fiz de errado.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Pensam que sou mentiroso? Acaso não sei mais distinguir entre bem e mal?”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.