Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então em resposta Jó disse:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 “Ah! Se a minha desgraça e os meus sofrimentos fossem postos numa balança,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 com certeza pesariam mais do que a areia do mar. E foi por isso que falei com violência.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 As flechas venenosas do Deus Todo-Poderoso estão fincadas em mim, e o veneno entra na minha alma. Com os seus ataques, Deus me tem enchido de terror.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 O jumento fica contente quando come capim, e o boi não reclama quando tem pasto.
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Mas quem gosta de comida sem sal? Que gosto tem a clara do ovo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Não tenho apetite para comer essas coisas, e tudo o que como me faz mal.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 “Ah! Se Deus me desse o que estou pedindo! Ah! Se Deus respondesse à minha oração!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Então ele me tiraria a vida; ele me atacaria e acabaria comigo!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Se eu soubesse que Deus faria isso, daria pulos de alegria, mesmo sofrendo muita dor. Pois Deus é santo, e eu nunca fui contra as suas decisões.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Onde estão as minhas forças para resistir? Por que viver, se não há esperança?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Será que sou forte como a pedra? Será que o meu corpo é de bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não sou capaz de me ajudar a mim mesmo, e não há ninguém que me socorra.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 “Uma pessoa desesperada merece a compaixão dos seus amigos, mesmo que tenha deixado de ao Deus Todo-Poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Mas eu não pude contar com vocês, meus amigos, que me desapontaram como um riacho que seca no verão.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 Primeiro ele está cheio de gelo e de neve,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 mas depois vira água, que vai sumindo no calor, até que no fim o seu leito fica seco e duro.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 As caravanas se perdem procurando água; avançam pelo deserto e ali morrem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 Aquelas que vêm de Temá e de Sabá procuram esses ribeirões, cheias de esperança,
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 porém, quando chegam, todos ficam desapontados, e a sua esperança morre ali.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Vocês são como esses ribeirões; vocês veem a minha miséria e ficam com medo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Por acaso, pedi que vocês me dessem qualquer coisa? Ou que me oferecessem um presente?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Será que pedi que me salvassem de um inimigo ou que me livrassem das mãos dos bandidos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 “Ensinem-me, que eu ficarei calado; mostrem os erros que cometi.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Quem fala a verdade convence, mas a acusação de vocês não prova nada.
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Será que vocês querem criticar o que eu digo, querem tratar as palavras de um homem desesperado como se elas fossem vento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Vocês seriam capazes de vender um órfão em leilão; vocês venderiam até mesmo um amigo!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Olhem bem nos meus olhos e digam se estou mentindo.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Retirem o que disseram; não sejam injustos. Não me condenem; eu estou com a razão.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Vocês pensam que sou mentiroso? Será que não sei o que é certo e o que é errado?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.