Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARC
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então, Jó respondeu e disse:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 Oh! Se a minha mágoa retamente se pesasse, e a minha miséria juntamente se pusesse numa balança!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 Porque, na verdade, mais pesada seria do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido inconsideradas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim, e o seu ardente veneno, o bebe o meu espírito; os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Porventura, zurrará o jumento montês junto à relva? Ou berrará o boi junto ao seu pasto?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Ou comer-se-á sem sal o que é insípido? Ou haverá gosto na clara do ovo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 A minha alma recusa tocar em vossas palavras, pois são como a minha comida fastienta.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 Quem dera que se cumprisse o meu desejo, e que Deus me desse o que espero!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 E que Deus quisesse quebrantar-me, e soltasse a sua mão, e acabasse comigo!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Isto ainda seria a minha consolação e me refrigeraria no meu tormento, não me poupando ele; porque não repulsei as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que prolongue a minha vida?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 É, porventura, a minha força a força da pedra? Ou é de cobre a minha carne?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Está em mim a minha ajuda? Não me desamparou todo auxílio eficaz?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 Ao que está aflito devia o amigo mostrar compaixão, ainda ao que deixasse o temor do Todo-Poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos aleivosamente me trataram; são como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 que estão encobertos com a geada, e neles se esconde a neve.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 No tempo em que se derretem com o calor, se desfazem; e, em se aquentando, desaparecem do seu lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 Desviam-se as caravanas dos seus caminhos; sobem ao vácuo e perecem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 Os caminhantes de Temá os veem; os passageiros de Sabá olham para eles.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Foram envergonhados por terem confiado; e, chegando ali, se confundem.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Agora, sois semelhantes a eles; vistes o terror e temestes.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Disse- vos eu: dai-me ou oferecei-me da vossa fazenda presentes?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Ou: livrai-me das mãos do opressor? Ou: redimi-me das mãos dos tiranos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 Ensinai-me, e eu me calarei; e dai-me a entender em que errei.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Oh! Quão fortes são as palavras da boa razão! Mas que é o que censura a vossa arguição?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Porventura, buscareis palavras para me repreenderdes, visto que as razões do desesperado são como vento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Mas, antes, lançais sortes sobre o órfão e especulais com o vosso amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Agora, pois, se sois servidos, olhai para mim; e vede se minto em vossa presença.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Voltai, pois, não haja iniquidade; voltai, sim, que a minha causa é justa.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Há, porventura, iniquidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar dar a entender as minhas misérias?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.