Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVI
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 "Se tão-somente pudessem pesar a minha aflição e pôr na balança a minha desgraça!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 Veriam que o seu peso é maior que o da areia dos mares. Por isso as minhas palavras são tão impetuosas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 As flechas do Todo-poderoso estão cravadas em mim, e o meu espírito suga delas o veneno; os terrores de Deus estão posicionados contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Zurra o jumento selvagem, se tiver capim? Muge o boi, se tiver forragem?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Come-se sem sal uma comida insípida? E a clara do ovo, tem algum sabor?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Recuso-me a tocar nisso; esse tipo de comida causa-me repugnância.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 "Se tão-somente fosse atendido o meu pedido, se Deus me concedesse o meu desejo,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 se Deus se dispusesse a esmagar-me, a soltar a mão protetora e eliminar-me!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Pois eu ainda teria o consolo, minha alegria em meio à dor implacável, de não ter negado as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 "Que esperança posso ter, se já não tenho forças? Como posso ter paciência, se não tenho futuro?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Acaso tenho a força da pedra? Acaso a minha carne é de bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Haverá poder que me ajude, agora que os meus recursos se foram?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 "Um homem desesperado deve receber a compaixão de seus amigos, muito embora ele tenha abandonado o temor do Todo-poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Mas os meus irmãos enganaram-me como riachos temporários, como os riachos que transbordam
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 quando o degelo os torna turvos e a neve que se derrete os faz encher,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 mas que param de fluir no tempo da seca, e no calor desaparecem dos seus leitos.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 As caravanas se desviam de suas rotas; sobem para lugares desertos e perecem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 Procuram água as caravanas de Temá, olham esperançosos os mercadores de Sabá.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Ficam tristes, porque estavam confiantes; lá chegaram tão-somente para sofrer decepção.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Pois agora vocês de nada me valeram; contemplam minha temível situação, e se enchem de medo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Alguma vez lhes pedi que me dessem alguma coisa? Ou que da sua riqueza pagassem resgate por mim?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Ou que me livrassem das mãos do inimigo? Ou que me libertassem das garras de quem me oprime?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 "Ensinem-me, e eu me calarei; mostrem-me onde errei.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Como doem as palavras verdadeiras! Mas o que provam os argumentos de vocês?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Vocês pretendem corrigir o que digo e tratar como vento as palavras de um homem desesperado?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Vocês seriam capazes de pôr em sorteio o órfão e de vender um amigo por uma bagatela!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 "Mas agora, tenham a bondade de olhar para mim. Será que eu mentiria na frente de vocês?
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Reconsiderem a questão, não sejam injustos; tornem a analisá-la, pois a minha integridade está em jogo.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Há alguma iniqüidade em meus lábios? Será que a minha boca não consegue discernir a maldade?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.