Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Mas Jó respondeu e disse:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 Oh! Se a minha dor fosse minuciosamente pesada, e a minha calamidade juntamente se pusesse na balança!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 Pois agora seria mais pesada do que a areia dos mares; portanto minhas palavras são engolidas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim, e o meu espírito suga o seu veneno, os terrores de Deus se posicionam contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Acaso o jumento selvagem zurra quando come grama? Ou abaixa-se o boi sobre seu feno?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Pode aquilo que é insípido ser comido sem sal? Ou há algum gosto na clara do ovo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 As coisas que minha alma se recusou a tocar são como meu alimento nauseabundo.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 Oh, se eu pudesse ter meu pedido, e se Deus me concedesse a coisa pela qual anseio!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Que satisfizesse a Deus me destruir; que ele soltasse a sua mão, e me cortasse fora!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Então eu ainda teria consolo; sim, eu me endureceria na dor; que ele não me poupe, porque eu não escondi as palavras daquele que é Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Qual é a minha força, para que eu devesse ter esperança? E qual é o meu fim, para que eu devesse prolongar minha vida?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 É a minha força a força das pedras? Ou é a minha carne de bronze?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não está a minha ajuda em mim? Foi a sabedoria levada para longe de mim?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 Ao que está aflito, a compaixão deve ser mostrada por seu amigo; ainda que ele abandone o temor do Todo-Poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos me trataram enganosamente como um ribeiro, e como a corrente dos ribeiros eles passam distante;
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 que são escurecidos pela razão do gelo, e onde se esconde a neve;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 no tempo em que ficam quentes, desaparecem; quando está quente, são consumidos de seu lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 As veredas dos seus caminhos são desviadas; eles vão ao nada e perecem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 As tropas de Tema olharam; as companhias de Sabá esperaram por eles.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Eles foram confundidos porque haviam tido esperança; eles vieram de lá e foram envergonhados.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Porque agora sois nada; vistes um terror, e temeis.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Disse eu: Trazei a mim; ou da vossa subsistência subornai a meu favor?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Ou, livrai-me da mão do inimigo? Ou, resgatai-me da mão do opressor?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 Ensinai-me, e eu reterei a minha língua; e fazei-me entender onde eu tenho errado.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Quão convincentes são as palavras certas! Mas o que vossa argumentação reprova?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Imaginai reprovar as palavras e os discursos de quem está desesperado, que são como vento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Sim, oprimis o órfão, e cavais uma cova para o seu amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Agora, portanto, esteja satisfeito; olhai para mim, porque vos é evidente se minto.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Retornai, vos rogo, não haja iniquidade; sim, retornai novamente; minha justiça está nisso.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Há iniquidade na minha língua? Não consegue o meu paladar distinguir coisas perversas?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.