Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs NAA
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 “Ah! Se a minha queixa, de fato, pudesse ser pesada, e contra ela, numa balança, se pusesse a minha miséria,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 esta, na verdade, pesaria mais que a areia dos mares. Por isso é que as minhas palavras foram precipitadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão cravadas em mim, e o meu espírito sorve o veneno delas; os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Será que o jumento selvagem zurra quando está junto à relva? Ou será que o boi berra junto ao seu pasto?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Pode-se comer sem sal o que é insípido? Ou haverá sabor na clara do ovo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Aquilo que a minha alma recusava tocar, isso é agora a minha comida repugnante.”
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 “Quem dera que se cumprisse o meu pedido, e que Deus me concedesse o que desejo!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Que fosse do agrado de Deus esmagar-me, que soltasse a sua mão e acabasse comigo!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Isto ainda seria a minha consolação, e eu saltaria de contente na minha dor, que é implacável; porque não tenho negado as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Por que esperar, se já não tenho forças? Por que prolongar a vida, se o meu fim é certo?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Por acaso a minha força é a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não encontro socorro em mim mesmo; foram afastados de mim os meus recursos.”
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 “Ao aflito deve o amigo mostrar compaixão, mesmo ao que abandonou o temor do Todo-Poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos me enganaram; são como um ribeiro, como a torrente que transborda no vale,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 turvada com o gelo e com a neve que nela se esconde,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 torrente que seca quando o tempo aquece, e que no calor desaparece do seu lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 As caravanas se desviam dos seus caminhos, sobem para lugares desolados e perecem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 As caravanas de Temá procuram essa torrente, os viajantes de Sabá por ela suspiram.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Ficam envergonhados por terem confiado; quando chegam ali, ficam decepcionados.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Assim também vocês não me ajudaram em nada; veem os meus males e ficam com medo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Por acaso pedi que me dessem recompensa? Ou que da riqueza de vocês me trouxessem algum presente?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Será que pedi que me livrassem do poder do opressor? Ou que me resgatassem das mãos dos tiranos?”
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 “Ensinem-me, e eu me calarei; mostrem-me em que tenho errado.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Como são persuasivas as palavras retas! Mas o que é que a repreensão de vocês repreende?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Por acaso vocês pensam em reprovar as minhas palavras, ditas por um desesperado ao vento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Até sobre um órfão vocês lançariam sortes e seriam capazes de vender um amigo!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Agora, pois, tenham a bondade de olhar para mim e vejam que não estou mentindo na cara de vocês.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Por favor, mudem de parecer, e que não haja injustiça; mudem de parecer, e a justiça da minha causa triunfará.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Há iniquidade em meus lábios? Será que a minha boca não consegue discernir coisas perniciosas?”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.