Jó 6
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 Då tog Job till orda och sade:
1 Então, Jó respondeu:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2 Oh! Se a minha queixa, de fato, se pesasse, e contra ela, numa balança, se pusesse a minha miséria,
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3 esta, na verdade, pesaria mais que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras foram precipitadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4 Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim cravadas, e o meu espírito sorve o veneno delas; os terrores de Deus se arregimentam contra mim.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5 Zurrará o jumento montês junto à relva? Ou mugirá o boi junto à sua forragem?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6 Comer-se-á sem sal o que é insípido? Ou haverá sabor na clara do ovo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7 Aquilo que a minha alma recusava tocar, isso é agora a minha comida repugnante.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8 Quem dera que se cumprisse o meu pedido, e que Deus me concedesse o que anelo!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9 Que fosse do agrado de Deus esmagar-me, que soltasse a sua mão e acabasse comigo!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10 Isto ainda seria a minha consolação, e saltaria de contente na minha dor, que ele não poupa; porque não tenho negado as palavras do Santo.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11 Por que esperar, se já não tenho forças? Por que prolongar a vida, se o meu fim é certo?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12 Acaso, a minha força é a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13 Não! Jamais haverá socorro para mim; foram afastados de mim os meus recursos.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14 Ao aflito deve o amigo mostrar compaixão, a menos que tenha abandonado o temor do Todo-Poderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15 Meus irmãos aleivosamente me trataram; são como um ribeiro, como a torrente que transborda no vale,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16 turvada com o gelo e com a neve que nela se esconde,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17 torrente que no tempo do calor seca, emudece e desaparece do seu lugar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18 Desviam-se as caravanas dos seus caminhos, sobem para lugares desolados e perecem.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19 As caravanas de Temá procuram essa torrente, os viajantes de Sabá por ela suspiram.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20 Ficam envergonhados por terem confiado; em chegando ali, confundem-se.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21 Assim também vós outros sois nada para mim; vedes os meus males e vos espantais.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22 Acaso, disse eu: dai-me um presente? Ou: oferecei-me um suborno da vossa fazenda?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23 Ou: livrai-me do poder do opressor? Ou: redimi-me das mãos dos tiranos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24 Ensinai-me, e eu me calarei; dai-me a entender em que tenho errado.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25 Oh! Como são persuasivas as palavras retas! Mas que é o que repreende a vossa repreensão?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26 Acaso, pensais em reprovar as minhas palavras, ditas por um desesperado ao vento?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27 Até sobre o órfão lançaríeis sorte e especularíeis com o vosso amigo?
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28 Agora, pois, se sois servidos, olhai para mim e vede que não minto na vossa cara.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29 Tornai a julgar, vos peço, e não haja iniquidade; tornai a julgar, e a justiça da minha causa triunfará.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30 Há iniquidade na minha língua? Não pode o meu paladar discernir coisas perniciosas?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.