Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 Por fim, Jó falou e amaldiçoou o dia de seu nascimento.
2 Job tog till orda och sade:
2 Disse ele:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 “Apagado seja o dia em que nasci e a noite em que fui concebido.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Transforme-se esse dia em escuridão; Deus, lá do alto, o ignore, e luz nenhuma brilhe sobre ele.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Domine esse dia a escuridão absoluta; uma nuvem negra o cubra, e densa escuridão o encha de terror.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 Apodere-se dessa noite a escuridão; nunca mais seja contada entre os dias do ano, nunca mais seja incluída entre os meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Sim, estéril seja essa noite, desprovida de toda a alegria.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Amaldiçoem esse dia os que vivem a amaldiçoar, aqueles que podem despertar o Leviatã.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Escureçam-se suas estrelas matutinas; espere o dia pela luz, mas em vão, e jamais veja a luz do amanhecer.
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 Amaldiçoado seja esse dia por não fechar o ventre de minha mãe, por permitir que eu nascesse, para presenciar todo este sofrimento.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 “Por que eu não nasci morto? Por que não morri ao sair do ventre?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que me deitaram no colo de minha mãe? Por que ela me amamentou no seio?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Se eu tivesse morrido ao nascer, agora estaria em paz; sim, dormiria e repousaria.
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 Descansaria com os reis da terra e seus conselheiros, cujos edifícios agora estão em ruínas.
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 Descansaria com os príncipes, ricos em ouro, cujos palácios eram cheios de prata.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 Por que não me sepultaram como uma criança que nasceu morta, como um bebê que nunca viu a luz?
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Pois na morte os perversos já não causam problemas, e os cansados repousam.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Até mesmo os cativos encontram sossego nela, onde não há capatazes para ameaçá-los.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 Os ricos e os pobres estão ali, e o escravo se vê livre de seu senhor.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 “Por que conceder luz aos miseráveis e vida aos amargurados?
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 Anseiam pela morte, e ela não vem; cavam à procura dela mais que de tesouros ocultos.
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 Enchem-se de alegria quando enfim morrem e exultam quando chegam ao túmulo.
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Por que conceder luz aos que não têm futuro, aos que Deus cercou de todos os lados?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 De tanto gemer, não consigo comer; meus gritos de dor se derramam como água.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 O que sempre temi veio sobre mim, o que tanto receava me aconteceu.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Não tenho paz, nem sossego; não tenho descanso, só aflição”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.