Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARC
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 Depois disto, abriu Jó a boca e amaldiçoou o seu dia.
2 Job tog till orda och sade:
2 E Jó, falando, disse:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 Pereça o dia em que nasci, e a noite em que se disse: Foi concebido um homem!
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Converta-se aquele dia em trevas; e Deus, lá de cima, não tenha cuidado dele, nem resplandeça sobre ele a luz!
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Contaminem-no as trevas e a sombra da morte; habitem sobre ele nuvens; negros vapores do dia o espantem!
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 A escuridão tome aquela noite, e não se goze entre os dias do ano, e não entre no número dos meses!
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Ah! Que solitária seja aquela noite e suave música não entre nela!
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Amaldiçoem-na aqueles que amaldiçoam o dia, que estão prontos para fazer correr o seu pranto.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Escureçam-se as estrelas do seu crepúsculo; que espere a luz, e não venha; e não veja as pestanas dos olhos da alva!
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 Porquanto não fechou as portas do ventre, nem escondeu dos meus olhos a canseira.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 Por que não morri eu desde a madre e, em saindo do ventre, não expirei?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que me receberam os joelhos? E por que os peitos, para que mamasse?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Porque já agora jazeria e repousaria; dormiria, e, então, haveria repouso para mim,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 com os reis e conselheiros da terra que para si edificavam casas nos lugares assolados,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 ou com os príncipes que tinham ouro, que enchiam as suas casas de prata;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 ou, como aborto oculto, não existiria; como as crianças que nunca viram a luz.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Ali, os maus cessam de perturbar; e, ali, repousam os cansados.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Ali, os presos juntamente repousam e não ouvem a voz do exator.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 Ali, está o pequeno e o grande, e o servo fica livre de seu senhor.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 Por que se dá luz ao miserável, e vida aos amargurados de ânimo,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 que esperam a morte, e ela não vem; e cavam em procura dela mais do que de tesouros ocultos;
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 que de alegria saltam, e exultam, achando a sepultura?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Por que se dá luz ao homem, cujo caminho é oculto, e a quem Deus o encobriu?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 Porque antes do meu pão vem o meu suspiro; e os meus gemidos se derramam como água.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 Porque o que eu temia me veio, e o que receava me aconteceu.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Nunca estive descansado, nem sosseguei, nem repousei, mas veio sobre mim a perturbação.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.