Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 — ausente —
2 Job tog till orda och sade:
2 — ausente —
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 “Maldito o dia em que nasci! Maldita a noite em que disseram: ‘Já nasceu! É homem!’
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Que aquele dia vire escuridão! Que Deus, lá do alto, não se importe com ele, e que nunca mais a luz o ilumine!
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Que a escuridão e as trevas o dominem; que as nuvens o cubram e apaguem a luz do sol!
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 Que aquela noite fique sempre escura e que desapareça do calendário!
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Que seja solitária e triste aquela noite, e que nela não se escutem gritos de alegria!
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Que seja amaldiçoada pelos feiticeiros, aqueles que têm poder sobre o monstro Leviatã !
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Que escureçam as estrelas da sua manhã; que ela espere a luz, e a luz não venha; e que a sua madrugada não chegue,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 pois ela deixou que minha mãe me desse à luz e não me poupou de todo este sofrimento!
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 “Por que não nasci morto? Por que não morri ao nascer?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que a minha mãe me segurou no colo? Por que me deu o seio e me amamentou?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Se eu tivesse morrido naquele momento, agora estaria dormindo, descansando em paz.
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 Estaria com reis e altas autoridades que reconstruíram palácios antigos
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 ou estaria com governadores que encheram as suas casas de ouro e de prata.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 Se a minha mãe tivesse tido um aborto, às escondidas, eu não teria existido e seria como as crianças que nunca viram a luz do dia.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Na sepultura acaba a agitação dos maus, e ali repousam os que estão cansados.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Ali os prisioneiros descansam juntos e já não ouvem mais os gritos do capataz.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 Ali estão os importantes e os humildes, e os escravos ficam livres dos seus donos.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 “Por que os infelizes continuam vendo a luz? Por que deixar que vivam os que têm o coração amargurado?
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 Eles esperam a morte, e ela não vem, embora a desejem mais do que riquezas.
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 Eles ficam muito alegres e felizes quando por fim descem para a sepultura.
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Deus os faz caminhar às cegas e os cerca de todos os lados.
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 “Em vez de comer, eu choro, e os meus gemidos se derramam como água.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 Aquilo que eu temia foi o que aconteceu, e o que mais me dava medo me atingiu.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Não tenho paz, nem descanso, nem sossego; só tenho agitação.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.