Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 Depois disso, abriu Jó a sua boca, e amaldiçoou o seu dia.
2 Job tog till orda och sade:
2 E Jó falou, e disse:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 Pereça o dia em que eu nasci, e a noite em que se disse: Foi concebido um filho homem.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Que aquele dia seja trevas; que Deus não o considere lá de cima, nem permita que a luz brilhe sobre ele.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Que as trevas e a sombra da morte o maculem; que uma nuvem habite sobre ele, e que a escuridão do dia o aterrorize.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 Quanto àquela noite, que a escuridão agarre-se a ela; que ela não se alegre entre os dias do ano; que não entre no número dos meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Ah! Que aquela noite seja solitária, e nenhuma voz de júbilo entre nela.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Amaldiçoem-na aqueles que amaldiçoam o dia, que estão prontos para levantar o seu pranto.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Escureçam-se as estrelas do seu crepúsculo; que procure a luz, e não tenha nenhuma; nem veja o alvorecer do dia,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 porque não fechou as portas do útero de minha mãe; nem escondeu a tristeza de meus olhos.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 Por que eu não morri desde o útero? Por que não entreguei o espírito quando saí do ventre?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que me ampararam os joelhos? Ou por que os peitos me amamentaram?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Porque agora eu deveria estar deitado e quieto; deveria ter dormido, e então eu estaria em descanso;
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 com os reis e conselheiros da terra, que edificaram lugares assolados para si mesmos;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 ou com príncipes que possuíam ouro, que encheram suas casas com prata;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 ou como em um oculto nascimento prematuro, eu não existiria; como os bebês que nunca viram a luz.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Ali os perversos cessam de perturbar; e ali descansam os cansados.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Ali os prisioneiros descansam juntos; eles não ouvem a voz do opressor.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 O pequeno e o grande estão lá; e o servo é livre de seu senhor.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 Por que se dá luz ao infeliz, e vida aos amargurados de alma?
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 Que anseiam pela morte, mas ela não vem; e cavam por ela mais do que por tesouros ocultos;
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 que regozijam grandemente, e ficam alegres quando conseguem encontrar a sepultura?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Por que se dá luz ao homem, cujo caminho é oculto, e a quem Deus encobriu com sebe?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 Porque em lugar da minha comida, vem meu suspiro, e os meus rugidos se derramam como as águas.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 Porque aquilo que eu grandemente temia me sobreveio; e aquilo o que eu receava me sobreveio.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Eu não estive em segurança, nem tive descanso, e nem estava tranquilo; ainda assim, a tribulação veio.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.