Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 Depois disto, passou Jó a falar e amaldiçoou o seu dia natalício.
2 Job tog till orda och sade:
2 Disse Jó:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 Pereça o dia em que nasci e a noite em que se disse: Foi concebido um homem!
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Converta-se aquele dia em trevas; e Deus, lá de cima, não tenha cuidado dele, nem resplandeça sobre ele a luz.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Reclamem-no as trevas e a sombra de morte; habitem sobre ele nuvens; espante-o tudo o que pode enegrecer o dia.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 Aquela noite, que dela se apoderem densas trevas; não se regozije ela entre os dias do ano, não entre na conta dos meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Seja estéril aquela noite, e dela sejam banidos os sons de júbilo.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Amaldiçoem-na aqueles que sabem amaldiçoar o dia e sabem excitar o monstro marinho.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Escureçam-se as estrelas do crepúsculo matutino dessa noite; que ela espere a luz, e a luz não venha; que não veja as pálpebras dos olhos da alva,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 pois não fechou as portas do ventre de minha mãe, nem escondeu dos meus olhos o sofrimento.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 Por que não morri eu na madre? Por que não expirei ao sair dela?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que houve regaço que me acolhesse? E por que peitos, para que eu mamasse?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Porque já agora repousaria tranquilo; dormiria, e, então, haveria para mim descanso,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 com os reis e conselheiros da terra que para si edificaram mausoléus;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 ou com os príncipes que tinham ouro e encheram de prata as suas casas;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 ou, como aborto oculto, eu não existiria, como crianças que nunca viram a luz.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Ali, os maus cessam de perturbar, e, ali, repousam os cansados.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Ali, os presos juntamente repousam e não ouvem a voz do feitor.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 Ali, está tanto o pequeno como o grande e o servo livre de seu senhor.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 Por que se concede luz ao miserável e vida aos amargurados de ânimo,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 que esperam a morte, e ela não vem? Eles cavam em procura dela mais do que tesouros ocultos.
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 Eles se regozijariam por um túmulo e exultariam se achassem a sepultura.
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Por que se concede luz ao homem, cujo caminho é oculto, e a quem Deus cercou de todos os lados?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 Por que em vez do meu pão me vêm gemidos, e os meus lamentos se derramam como água?
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 Aquilo que temo me sobrevém, e o que receio me acontece.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Não tenho descanso, nem sossego, nem repouso, e já me vem grande perturbação.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.