Jó 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs NAA
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
1 Depois disto, Jó passou a falar e amaldiçoou o dia do seu nascimento.
2 Job tog till orda och sade:
2 Jó disse:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
3 “Pereça o dia em que nasci e a noite em que se disse: ‘Foi concebido um homem!’
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
4 Que aquele dia se transforme em trevas, e Deus, lá de cima, não se importe com ele, nem resplandeça sobre ele a luz.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
5 Que as trevas e a sombra da morte se apoderem desse dia; que uma nuvem habite sobre ele; que tudo o que pode escurecer o dia o espante.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
6 Aquela noite, que dela se apoderem densas trevas; que ela não se alegre entre os dias do ano, nem entre na conta dos meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
7 Sim, que seja estéril aquela noite, e dela sejam banidos os gritos de alegria.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
8 Amaldiçoem-na aqueles que sabem amaldiçoar o dia e sabem instigar o Leviatã.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
9 Escureçam-se as estrelas do seu alvorecer; que a noite espere a luz, e a luz não venha; que não veja o despontar da alvorada,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
10 pois não fechou as portas do ventre da minha mãe, nem escondeu dos meus olhos o sofrimento.”
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
11 “Por que não morri ao nascer? Por que não expirei ao sair do ventre de minha mãe?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
12 Por que houve um colo que me acolhesse, e seios, para que eu mamasse?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
13 Porque agora eu repousaria tranquilo; dormiria, e então haveria para mim descanso,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
14 com os reis e conselheiros da terra que construíram para si mausoléus;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
15 ou com os príncipes que tinham ouro e encheram as suas casas de prata;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
16 ou, como aborto oculto, eu não existiria, como crianças que nunca viram a luz.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
17 Ali os maus cessam de perturbar, e ali repousam os cansados.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
18 Ali os presos juntamente repousam e não ouvem a voz do capataz.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
19 Ali está tanto o pequeno como o grande, e o servo fica livre de seu senhor.”
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
20 “Por que se concede luz ao miserável e vida aos de coração amargurado,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
21 que esperam a morte, e ela não vem, que cavam em procura dela mais do que tesouros ocultos,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
22 que se alegrariam por um túmulo e exultariam se achassem a sepultura?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
23 Por que se concede luz ao homem cujo caminho é oculto, e a quem Deus cercou de todos os lados?”
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
24 “Porque em vez do meu pão me vêm gemidos, e os meus lamentos se derramam como água.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
25 Aquilo que temo me sobrevém, e o que receio me acontece.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
26 Não tenho descanso, não tenho sossego, não tenho repouso; só tenho inquietação.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.