Jó 29
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1 E Jó continuou a sua fala e disse:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
2 “Ah! Se eu pudesse voltar meses atrás, para os dias em que Deus me protegia!
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
3 Naquele tempo, Deus iluminava o meu caminho, e com a sua luz eu podia andar na escuridão.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
4 Naqueles dias, eu estava bem de vida, e a amizade de Deus era a proteção do meu lar.
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
5 O Todo-Poderoso estava comigo, e os meus filhos viviam ao meu redor.
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
6 Em casa sempre havia leite à vontade e também azeite, tirado das oliveiras plantadas entre as pedras.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
7 Quando eu saía para a reunião do tribunal e me assentava entre os juízes,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
8 os moços me viam e abriam passagem, e os idosos se punham de pé.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
9 As pessoas mais importantes paravam de falar e ficavam em silêncio.
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
10 As autoridades se calavam; não diziam mais nada.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
11 “Quem me ouvia falar me dava parabéns; os que me viam falavam bem de mim,
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
12 pois eu ajudava os pobres que pediam ajuda e cuidava dos órfãos que não tinham quem os protegesse.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
13 Pessoas que estavam na miséria me abençoavam, e as viúvas se alegravam com o meu auxílio.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
14 A minha justiça e a minha honestidade faziam parte de mim; eram como a roupa que eu uso todos os dias.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
15 Eu era olhos para os cegos e pés para os aleijados.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
16 Era pai dos pobres e defensor dos direitos dos estrangeiros.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
17 Eu acabava com o poder dos exploradores e livrava das suas garras as vítimas.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
18 “Eu pensava assim: ‘Vou viver uma vida longa e morrer em casa, com todo o conforto.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
19 Serei como uma árvore de raízes que chegam até a água, uma árvore que todas as noites é molhada pelo orvalho.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
20 Todos só falarão bem de mim, e eu serei sempre vigoroso e forte.’
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
21 Todas as pessoas me davam atenção e em silêncio escutavam os meus conselhos.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
22 Quando acabava de falar, ninguém discordava. As minhas palavras entravam na cabeça deles como se fossem gotas de água na areia.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
23 Todos as esperavam ansiosos, como se espera a chuva no tempo de calor.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
24 Eu sorria para aqueles que tinham perdido a esperança; o meu rosto alegre lhes dava coragem.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
25 Eu era como um chefe, decidindo o que eles deviam fazer; eu os dirigia como um rei à frente do seu exército e os consolava nas horas de aflição.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 29, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.