Jó 29
Swedish 1917 Version (SVD) vs ACF
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1 E prosseguiu Jó no seu discurso, dizendo:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
2 Ah! quem me dera ser como eu fui nos meses passados, como nos dias em que Deus me guardava!
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
3 Quando fazia resplandecer a sua lâmpada sobre a minha cabeça e quando eu pela sua luz caminhava pelas trevas.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
4 Como fui nos dias da minha mocidade, quando o segredo de Deus estava sobre a minha tenda;
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
5 Quando o Todo-Poderoso ainda estava comigo, e os meus filhos em redor de mim.
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
6 Quando lavava os meus passos na manteiga, e da rocha me corriam ribeiros de azeite;
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
7 Quando eu saía para a porta da cidade, e na rua fazia preparar a minha cadeira,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
8 Os moços me viam, e se escondiam, e até os idosos se levantavam e se punham em pé;
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
9 Os príncipes continham as suas palavras, e punham a mão sobre a sua boca;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
10 A voz dos nobres se calava, e a sua língua apegava-se ao seu paladar.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
11 Ouvindo-me algum ouvido, me tinha por bem-aventurado; vendo-me algum olho, dava testemunho de mim;
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
12 Porque eu livrava o miserável, que clamava, como também o órfão que não tinha quem o socorresse.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
13 A bênção do que ia perecendo vinha sobre mim, e eu fazia que rejubilasse o coração da viúva.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
14 Vestia-me da justiça, e ela me servia de vestimenta; como manto e diadema era a minha justiça.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
15 Eu me fazia de olhos para o cego, e de pés para o coxo.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
16 Dos necessitados era pai, e as causas de que eu não tinha conhecimento inquiria com diligência.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
17 E quebrava os queixos do perverso, e dos seus dentes tirava a presa.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
18 E dizia: No meu ninho expirarei, e multiplicarei os meus dias como a areia.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
19 A minha raiz se estendia junto às águas, e o orvalho permanecia sobre os meus ramos;
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
20 A minha honra se renovava em mim, e o meu arco se reforçava na minha mão.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
21 Ouviam-me e esperavam, e em silêncio atendiam ao meu conselho.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
22 Havendo eu falado, não replicavam, e minhas razões destilavam sobre eles;
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
23 Porque me esperavam, como à chuva; e abriam a sua boca, como à chuva tardia.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
24 Se eu ria para eles, não o criam, e a luz do meu rosto não faziam abater;
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
25 Eu escolhia o seu caminho, assentava-me como chefe, e habitava como rei entre as suas tropas; como aquele que consola os que pranteiam.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 29, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.