Jó 21
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Jó tomou então a palavra nestes termos:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
2 Ouvi, ouvi minhas palavras, que eu tenha pelo menos esse consolo de vossa parte.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
3 Permiti que eu fale; quando tiver falado, zombai à vontade.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
4 É de um homem que me queixo? E como não hei de perder a paciência?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
5 Olhai para mim; ireis ficar estupefactos, e poreis a mão sobre a boca.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
6 Quando penso nisso, fico estarrecido, e todo o meu corpo treme.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
7 Como é que os maus vivem, envelhecem, e cresce o seu vigor?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
8 Sua posteridade prospera diante deles, e seus descendentes sob seus olhos;
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
9 sua casa é tranqüila, sem alarmes, a vara de Deus não os atinge.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
10 Seu touro é cada vez mais fecundo, sua vaca dá cria sem nunca abortar.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
11 Deixam os filhos correr como carneiros, e os seus pequenos saltam e brincam.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
12 Cantam ao som do pandeiro e da cítara, divertem-se ao som da flauta.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
13 Passam os dias na alegria, e descem tranqüilamente à região dos mortos.
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
14 Ora, dizem a Deus: Afasta-te de nós, não queremos conhecer os teus caminhos;
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
15 quem é o Todo-poderoso para que o sirvamos? Que vantagem temos em lhe fazer orações?
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
16 A felicidade não está em suas mãos? Contudo, longe de mim esteja o modo de pensar dos ímpios!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
17 Quantas vezes vemos apagar-se a lâmpada dos ímpios, e a ruína desabar sobre eles?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
18 São eles como a palha ao sopro do vento, como a cinza tragada pelo turbilhão?
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
19 Deus {assim dizem}, reserva para os filhos o castigo do pai. Que ele mesmo o puna, para que o sinta!
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
20 Que veja com os próprios olhos a sua ruína, e ele mesmo beba da cólera do Todo-poderoso!
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
21 Que se lhe dá do que será feito de sua casa depois dele, se o número de seus meses já está contado?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
22 É a Deus, que se irá ensinar a sabedoria, a ele, que julga os seres superiores?
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
23 Um morre no seio da prosperidade, plenamente feliz e tranqüilo,
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
24 os flancos cobertos de gordura, e a medula dos ossos cheia de seiva;
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
25 o outro morre com a amargura na alma, sem ter gozado a felicidade;
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
26 juntos se deitam na terra, e os vermes recobrem a ambos.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
27 Ah! conheço vossos pensamentos, os julgamentos iníquos que fazeis de mim.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
28 Dizeis: Onde está a casa do tirano, onde está a tenda em que habitavam os ímpios?
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
29 Não interrogastes os viajantes? Contestaríeis seus testemunhos?
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
30 No dia da infelicidade o ímpio é poupado, no dia da cólera ele escapa.
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
31 Quem reprova diante dele o seu proceder, e lhe pede contas de seus atos?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
32 Levam-no ao sepulcro, ficarão de vigília em sua câmara funerária.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
33 Os torrões do vale são-lhe leves; todos os homens irão em sua companhia, e foram inumeráveis seus predecessores.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
34 Que significam, pois, essas vãs consolações? Todas as vossas respostas são apenas perfídia.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.