Salmos 73
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
1 Salmo de Asaf. Oh, como Deus é bom para os corações retos, e o Senhor para com aqueles que têm o coração puro!
2 Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
2 Contudo, meus pés iam resvalar, por pouco não escorreguei,
3 Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
3 porque me indignava contra os ímpios, vendo o bem-estar dos maus:
4 Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
4 não existe sofrimento para eles, seus corpos são robustos e sadios.
5 De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
5 Dos sofrimentos dos mortais não participam, não são atormentados como os outros homens.
6 Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
6 Eles se adornam com um colar de orgulho, e se cobrem com um manto de arrogância.
7 De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
7 Da gordura que os incha sai a iniqüidade, e transborda a temeridade.
8 De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
8 Zombam e falam com malícia, discursam, altivamente, em tom ameaçador.
9 Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
9 Com seus propósitos afrontam o céu e suas línguas ferem toda a terra.
10 Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
10 Por isso se volta para eles o meu povo, e bebe com avidez das suas águas.
11 Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
11 E dizem então: Porventura Deus o sabe? Tem o Altíssimo conhecimento disto?
12 Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
12 Assim são os pecadores que, tranqüilamente, aumentam suas riquezas.
13 Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
13 Então foi em vão que conservei o coração puro e na inocência lavei as minhas mãos?
14 Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
14 Pois tenho sofrido muito e sido castigado cada dia.
15 Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
15 Se eu pensasse: Também vou falar como eles, seria infiel à raça de vossos filhos.
16 Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
16 Reflito para compreender este problema, mui penosa me pareceu esta tarefa,
17 Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
17 até o momento em que entrei no vosso santuário e em que me dei conta da sorte que os espera.
18 Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
18 Sim, vós os colocais num terreno escorregadio, à ruína vós os conduzis.
19 Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
19 Eis que subitamente se arruinaram, sumiram, destruídos por catástrofe medonha.
20 Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
20 Como de um sonho ao se despertar, Senhor, levantando-vos, desprezais a sombra deles.
21 Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
21 Quando eu me exasperava e se me atormentava o coração,
22 Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
22 eu ignorava, não entendia, como um animal qualquer.
23 Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
23 Mas estarei sempre convosco, porque vós me tomastes pela mão.
24 Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
24 Vossos desígnios me conduzirão, e, por fim, na glória me acolhereis.
25 När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
25 Afora vós, o que há para mim no céu? Se vos possuo, nada mais me atrai na terra.
26 Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
26 Meu coração e minha carne podem já desfalecer, a rocha de meu coração e minha herança eterna é Deus.
27 Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
27 Sim, perecem aqueles que de vós se apartam, destruís os que procuram satisfação fora de vós.
28 Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
28 Mas, para mim, a felicidade é me aproximar de Deus, é pôr minha confiança no Senhor Deus, a fim de narrar as vossas maravilhas diante das portas da filha de Sião.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Salmos 73, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.