Lamentações 5
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
1 Lembra-te, ó SENHOR, do que nos sobreveio; considera e contempla a nossa desonra.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
2 A nossa herança foi passada aos estrangeiros, e as nossas casas aos forasteiros.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
3 Nós somos órfãos, e sem pai, nossas mães são como viúvas.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
4 Nós bebemos a nossa água por dinheiro; nossa madeira é vendida para nós.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
5 Nossos pescoços estão sob perseguição; nós trabalhamos, e não temos descanso.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
6 Nós demos a mão aos egípcios e a os assírios, para estarem satisfeitos com o pão.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
7 Nossos pais pecaram, e não mais existem; e nós carregamos as suas iniquidades.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
8 Servos governaram sobre nós; não há ninguém que nos livre das suas mãos.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
9 Nós obtemos o nosso pão com o risco de nossas vidas, por causa da espada do deserto.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
10 A nossa pele estava negra como um forno, por causa da fome terrível.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
11 Eles violentaram as mulheres em Sião, e as donzelas nas cidades de Judá.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
12 Os príncipes são enforcados pelas suas mãos; as faces dos anciãos não foram honradas.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
13 Eles levaram os homens jovens para moer, e as crianças caíram sob a madeira.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
14 Os anciãos cessaram de ir ao portão, os homens jovens da sua música.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
15 A alegria do nosso coração cessou; a nossa dança foi transformada em pranto.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
16 A coroa caiu de nossa cabeça. Ai de nós, porque pecamos!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
17 Por isso nosso coração está fraco; por causa dessas coisas os nossos olhos estão turvos.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
18 Por causa da montanha de Sião, que está desolada, as raposas caminham sobre ela.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
19 Tu, ó SENHOR, permaneces para sempre; e o teu trono de geração em geração.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
20 Por que te esqueces de nós para sempre, e nos abandonas por tempo tão prolongado?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
21 Faz-nos voltar para ti, ó SENHOR, e nós voltaremos; renova nossos dias como nos tempos antigos.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
22 Mas tu nos rejeitaste completamente; tu estás muito furioso contra nós.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.