Lamentações 5
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs ACF
ACF Almeida Corrigida Fiel
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
1 Lembra-te, SENHOR, do que nos tem sucedido; considera, e olha o nosso opróbrio.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
2 A nossa herança passou a estrangeiros, e as nossas casas a forasteiros.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
3 Órfãos somos sem pai, nossas mães são como viúvas.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
4 A nossa água por dinheiro a bebemos, por preço vem a nossa lenha.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
5 Os nossos perseguidores estão sobre os nossos pescoços; estamos cansados, e não temos descanso.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
6 Aos egípcios e aos assírios estendemos as mãos, para nos fartarem de pão.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
7 Nossos pais pecaram, e já não existem; e nós levamos as suas maldades.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
8 Servos dominam sobre nós; ninguém há que nos livre da sua mão.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
9 Com perigo de nossas vidas trazemos o nosso pão, por causa da espada do deserto.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
10 Nossa pele se queimou como um forno, por causa do ardor da fome.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
11 Forçaram as mulheres em Sião, as virgens nas cidades de Judá.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
12 Os príncipes foram enforcados pelas mãos deles; as faces dos velhos não foram reverenciadas.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
13 Aos jovens obrigaram a moer, e os meninos caíram debaixo das cargas de lenha.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
14 Os velhos já não estão mais às portas, os jovens já deixaram a sua música.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
15 Cessou o gozo de nosso coração; converteu-se em lamentação a nossa dança.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
16 Caiu a coroa da nossa cabeça; ai de nós! porque pecamos.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
17 Por isso desmaiou o nosso coração; por isso se escureceram os nossos olhos.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
18 Pelo monte de Sião, que está assolado, andam as raposas.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
19 Tu, Senhor, permaneces eternamente, e o teu trono subsiste de geração em geração.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
20 Por que te esquecerias de nós para sempre? Por que nos desampararias por tanto tempo?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
21 Converte-nos a ti, Senhor, e seremos convertidos; renova os nossos dias como dantes.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
22 Mas tu nos rejeitaste totalmente. Tu estás muito enfurecido contra nós.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.