Jó 9
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Job svarade och sade:
1 Jó tomou a palavra nestes termos:
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
2 Sim; bem sei que é assim; como poderia o homem ter razão contra Deus?
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
3 Se quisesse disputar com ele, não lhe responderia uma vez entre mil.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
4 Deus é sábio em seu coração e poderoso, quem pode afrontá-lo impunemente?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
5 Ele transporta os montes sem que estes percebam, ele os desmorona em sua cólera.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
6 Sacode a terra em sua base, e suas colunas são abaladas.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
7 Dá uma ordem ao sol que não se levante, põe um selo nas estrelas.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
8 Ele sozinho formou a extensão dos céus, e caminha sobre as alturas do mar.
9 Han gör Karlavagnen (på himmelen) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
9 Ele criou a Grande Ursa, Órion, as Plêiades, e as câmaras austrais.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
10 Fez maravilhas insondáveis, prodígios incalculáveis.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
11 Ele passa despercebido perto de mim, toca levemente em mim sem que eu tenha percebido.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
12 Quem poderá impedi-lo de arrebatar uma presa? Quem lhe dirá: Por que fazes isso?
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
13 De sua cólera Deus não volta atrás; diante dele jazem prosternados os auxiliares de Raab.
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
14 Quem sou eu para replicar-lhe, para escolher argumentos contra ele?
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
15 Ainda que eu tivesse razão, não responderia; pediria clemência a meu juiz.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
16 Se eu o chamasse, e ele não me respondesse, não acreditaria que tivesse ouvido a minha voz;
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
17 ele, que me desfaz como um redemoinho, que multiplica minhas feridas sem manifestar o motivo,
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
18 que não me deixa tomar fôlego, mas me enche de amarguras.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
19 Se se busca fortaleza, é ele o forte; se se busca o direito, quem o determinará?
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
20 Se eu pretendesse ser justo, minha boca me condenaria; se fosse inocente, ela me declararia perverso.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
21 Inocente! Sim, eu o sou; pouco me importa a vida, desprezo a existência.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
22 Pouco importa; é por isso que eu disse que ele faz perecer o inocente como o ímpio.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
23 Se um flagelo causa de repente a morte, ele ri-se do desespero dos inocentes.
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
24 A terra está entregue nas mãos dos maus, e ele cobre com um véu os olhos de seus juízes; se não é ele, quem é pois {que faz isso}?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
25 Os dias de minha vida são mais rápidos do que um corcel, fogem sem ter visto a felicidade
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
26 passam como as barcas de junco, como a águia que se precipita sobre a presa
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
27 Se decido esquecer minha queixa, abandonar meu ar triste e voltar a ser alegre,
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
28 temo por todos os meus tormentos, sabendo que não me absolverás.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
29 Tenho certeza de ser condenado: o que me adianta cansar-me em vão?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
30 Por mais que me lavasse na neve, que limpasse minhas mãos na lixívia,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
31 tu me atirarias na imundície, e as minhas próprias vestes teriam horror de mim.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
32 {Deus} não é um homem como eu a quem possa responder, com quem eu possa comparecer na justiça,
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
33 pois que não há entre nós árbitro que ponha sua mão sobre nós dois.
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
34 Que {Deus} retire sua vara de cima de mim, para pôr um termo a seus medonhos terrores;
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
35 então lhe falarei sem medo; pois, estou só comigo mesmo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.