Jó 39
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
1 Conheces o tempo em que as cabras monteses dão à luz nos rochedos? Observaste o parto das corças?
2 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
2 Contaste os meses de sua gravidez, e sabes o tempo de seu parto?
3 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
3 Elas se abaixam e dão cria, e se livram de suas dores.
4 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
4 Seus filhos tornam-se fortes e crescem nos campos, apartam-se delas e não voltam mais.
5 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
5 Quem pôs o asno em liberdade, quem rompeu os laços do burro selvagem?
6 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
6 Dei-lhe o deserto por morada, a planície salgada como lugar de habitação;
7 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
7 ele ri-se do tumulto da cidade, não escuta os gritos do cocheiro,
8 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
8 explora as montanhas, sua pastagem, e nela anda buscando tudo o que está verde.
9 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
9 Quererá servir-te o boi selvagem, ou quererá passar a noite em teu estábulo?
10 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
10 Porás uma corda em seu pescoço, ou fenderá ele atrás de ti os teus sulcos?
11 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
11 Fiarás nele porque sua força é grande, e lhe deixarás o cuidado de teu trabalho?
12 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
12 Contarás com ele para que te traga para a casa o que semeaste, e que te encha a tua eira?
13 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
13 A asa da avestruz bate alegremente, não tem asas nem penas bondosas...
14 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
14 Ela abandona os seus ovos na terra, e os deixa aquecer no solo,
15 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
15 não pensando que um pé poderá pisá-los e que animais selvagens poderão quebrá-los.
16 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
16 É cruel com seus filhinhos, como se não fossem seus; não se incomoda de ter sofrido em vão,
17 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
17 pois Deus lhe negou a sabedoria e não lhe abriu a inteligência.
18 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
18 Mas quando alça o vôo, ri-se do cavalo e de seu cavaleiro.
19 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
19 És tu que dás o vigor ao cavalo, e foste tu que enfeitaste seu pescoço com uma crina ondulante?
20 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
20 Que o fazes saltar como um gafanhoto, relinchando terrivelmente?
21 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
21 Orgulhoso de sua força, escava a terra com a pata, atira-se à frente das armas.
22 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
22 Ri-se do medo, nada o assusta, não recua diante da espada.
23 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
23 Sobre ele ressoa a aljava, o ferro brilhante da lança e o dardo;
24 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
24 tremendo de impaciência, devora o espaço, o som da trombeta não o deixa no lugar.
25 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
25 Ao sinal do clarim, diz: Vamos! De longe fareja a batalha, a voz troante dos chefes e o alarido dos guerreiros.
26 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
26 É graças à tua sabedoria que o falcão alça o vôo, e desdobra as suas asas em direção ao meio-dia?
27 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
27 É por tua ordem que a águia levanta o vôo, e faz seu ninho nas alturas?
28 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
28 Ela habita o rochedo, e nele passa a noite, sobre a ponta rochosa e o cimo escarpado.
29 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
29 De lá espia sua presa, seus olhos penetram as distâncias.
30 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
30 Seus filhinhos se alimentam de sangue; onde quer que haja cadáveres, ali está ela.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 39, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.