Jó 39
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs BKJ
BKJ BKJ
1 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
1 Sabes tu o tempo em que as cabras montesas dão à luz, ou consegues marcar quando as corças dão cria?
2 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
2 Consegues contar o número de meses que elas cumprem, ou sabes quando dão à luz?
3 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
3 Elas se encurvam, dão à luz os seus filhotes, e lançam de si as suas dores.
4 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
4 Seus filhotes são saudáveis, crescem com o trigo; seguem adiante e não retornam para elas.
5 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
5 Quem enviou livre o jumento selvagem? Ou quem soltou as amarras do jumento selvagem?
6 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
6 Eu lhe dei o deserto por casa, e a terra estéril por moradia.
7 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
7 Ele despreza a multidão da cidade, nem mesmo considera o clamor do condutor.
8 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
8 A cadeia de montes é o seu pasto, e ele busca todas as coisas verdes.
9 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
9 Quererá o unicórnio te servir, ou ficar no teu estábulo?
10 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
10 Consegues amarrar o unicórnio com sua amarra no arado? Ou, irá ele escavar os vales após ti?
11 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
11 Confiarás nele, porque sua força é grande? Ou deixarás teu trabalho para ele?
12 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
12 Confiarás nele, que ele trará para casa a tua semente, e a ajuntará em teu celeiro?
13 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
13 Deste tu graciosas asas ao pavão? Ou asas e penas à avestruz?
14 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
14 Que deixa seus ovos na terra, e os aquece no pó,
15 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
15 e se esquece de que o pé os pode esmagar, ou que um animal selvagem pode quebrá-los.
16 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
16 Ela se endurece contra seus filhotes, como se eles não fossem seus; seu trabalho é em vão sem medo;
17 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
17 porque Deus a privou de sua sabedoria, nem lhe transmitiu o seu entendimento.
18 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
18 Quando ela se eleva ao alto, ela zomba do cavalo e de seu cavaleiro.
19 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
19 Deste tu força ao cavalo? Vestiste seu pescoço com trovão?
20 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
20 Consegues espantá-lo como a um gafanhoto? A glória de suas narinas é terrível.
21 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
21 Ele escava no vale, e se regozija em sua força; ele vai em frente para encontrar os homens armados.
22 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
22 Ele zomba do medo e não se atemoriza; nem vira as costas por causa da espada.
23 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
23 A aljava ressoa contra ele, a lança cintilante e o escudo.
24 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
24 Ele engole a terra com ferocidade e fúria; nem acredita que esse é o som da trombeta.
25 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
25 E diz entre as trombetas: Ha, ha; e ele cheira a batalha de longe, o trovão dos capitães, e a gritaria.
26 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
26 Acaso o falcão voa pela tua sabedoria, e estica suas asas em direção ao sul?
27 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
27 Acaso a águia se remonta ao teu comando, e faz seu ninho no alto?
28 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
28 Ela habita e permanece na rocha, sobre o despenhadeiro da rocha, no lugar forte.
29 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
29 Dali ela vê a presa e seus olhos a contemplam de longe.
30 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
30 Seus filhotes também chupam o sangue, e onde os mortos estão, ali ela está.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 39, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.