Jó 39
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs NVT
NVT Nova Versão Transformadora
1 Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
1 “Você sabe quando as cabras monteses dão à luz? Viu as corças nascerem?
2 Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
2 Sabe quantos meses dura sua gestação? Sabe qual é o momento do parto?
3 Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
3 Elas se agacham para dar à luz seus filhotes, e assim suas crias nascem.
4 Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
4 Os filhotes crescem nos campos abertos e vão embora, para nunca mais voltar.
5 Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
5 “Quem deu ao jumento sua liberdade? Quem desatou suas cordas?
6 De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
6 Eu o coloquei no deserto; as terras estéreis são seu lar.
7 Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
7 Ele despreza o barulho da cidade e não faz caso dos gritos do condutor.
8 Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
8 Os montes são seu pasto, onde ele procura o capim.
9 Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
9 “Acaso o boi selvagem aceitará ser domado? Passará a noite no curral?
10 Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
10 Você consegue prendê-lo ao arado? Acaso ele lavrará um campo para você?
11 Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
11 Sendo ele muito forte, pode-se confiar nele? Você pode ir embora, certo de que ele fará seu trabalho?
12 Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
12 Pode depender dele para recolher o trigo e levá-lo ao lugar de debulhar os grãos?
13 Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
13 “A avestruz bate as asas, alegre, mas não tem a plumagem da cegonha.
14 Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
14 Ela põe seus ovos na terra, para que sejam aquecidos no pó.
15 Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
15 Não se preocupa que alguém possa pisá-los ou que um animal selvagem os destrua.
16 Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
16 Trata seus filhotes com dureza, como se não fossem seus; não se importa se eles morrem.
17 Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
17 Pois Deus não lhe deu sabedoria, nem lhe concedeu entendimento.
18 Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
18 Quando, porém, ela se levanta para correr, zomba até mesmo do cavalo mais veloz e seu cavaleiro.
19 Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
19 “Acaso você deu força ao cavalo ou lhe cobriu o pescoço com a crina?
20 Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
20 Deu-lhe a habilidade de pular como um gafanhoto? Seu bufar majestoso é assustador!
21 På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
21 Ele revolve o chão com as patas e alegra-se em sua força quando corre para a batalha.
22 Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
22 Ri do medo e nada teme; não foge da espada.
23 Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
23 Flechas voam ao seu redor, lanças e dardos faíscam.
24 Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
24 Agitado e enfurecido, devora o caminho; lança-se à batalha quando a trombeta ressoa.
25 Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
25 Relincha ao toque da trombeta e fareja de longe a batalha, à espera das ordens do capitão e do ruído de luta.
26 Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
26 “Acaso é sua sabedoria que faz o falcão voar alto e abrir as asas para o sul?
27 Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
27 É por ordem sua que a águia se eleva e faz o ninho lá no alto?
28 När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
28 Ela mora nos rochedos; constrói seu ninho nas pedras mais altas.
29 Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
29 Dali, ela caça sua presa; de longe, seus olhos a avistam.
30 Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene? I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum. Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort. Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han. Och Herren svarade Job, och sade: Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara? Job svarade Herranom, och sade: Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun. Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
30 Seus filhotes bebem sangue; onde há um animal morto, ali ela está”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 39, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.