Salmos 102
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
1 Prece de um aflito que desabafa sua angústia diante do Senhor. Senhor, ouvi a minha oração, e chegue até vós o meu clamor.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Não oculteis de mim a vossa face no dia de minha angústia. Inclinai para mim o vosso ouvido. Quando vos invocar, acudi-me prontamente,
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 porque meus dias se dissipam como a fumaça, e como um tição consomem-se os meus ossos.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Queimando como erva, meu coração murcha, até me esqueço de comer meu pão.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 A violência de meus gemidos faz com que se me peguem à pele os ossos.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Assemelho-me ao pelicano do deserto, sou como a coruja nas ruínas.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Perdi o sono e gemo, como pássaro solitário no telhado.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Insultam-me continuamente os inimigos, em seu furor me atiram imprecações.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Como cinza do mesmo modo que pão, lágrimas se misturam à minha bebida,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 devido à vossa cólera indignada, pois me tomastes para me lançar ao longe.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Os meus dias se esvaecem como a sombra da noite e me vou murchando como a relva.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Vós, porém, Senhor, sois eterno, e vosso nome subsiste em todas as gerações.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Levantai-vos, pois, e sede propício a Sião; é tempo de compadecer-vos dela, chegou a hora...
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 porque vossos servos têm amor aos seus escombros e se condoem de suas ruínas.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 E as nações pagãs reverenciarão o vosso nome, Senhor, e os reis da terra prestarão homenagens à vossa glória.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Quando o Senhor tiver reconstruído Sião, e aparecido em sua glória,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 quando ele aceitar a oração dos desvalidos e não mais rejeitar as suas súplicas,
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 escrevam-se estes fatos para a geração futura, e louve o Senhor o povo que há de vir,
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 porque o Senhor olhou do alto de seu santuário, do céu ele contemplou a terra;
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 para escutar os gemidos dos cativos, para livrar da morte os condenados;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 para que seja aclamado em Sião o nome do Senhor, e em Jerusalém o seu louvor,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 no dia em que se hão de reunir os povos, e os reinos para servir o Senhor.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Deus esgotou-me as forças no meio do caminho, abreviou-me os dias.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Meu Deus, peço, não me leveis no meio da minha vida, vós cujos anos são eternos.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 No começo criastes a terra, e o céu é obra de vossas mãos.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Um e outro passarão, enquanto vós ficareis. Tudo se acaba pelo uso como um traje. Como uma veste, vós os substituís e eles hão de sumir.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Mas vós permaneceis o mesmo e vossos anos não têm fim.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Os filhos de vossos servos habitarão seguros, e sua posteridade se perpetuará diante de vós.
29 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
29 — ausente —
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Salmos 102, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.