Lamentações 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
1 Eu sou o homem que conheceu a dor, sob a vara de seu furor.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
2 Conduziu-me e me fez caminhar nas trevas e não na claridade.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
3 Ele não cessa de voltar a mão todos os dias contra mim.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
4 Consumiu minha carne e minha pele, partiu meus ossos.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
5 Em torno de mim acumulou veneno e dor.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
6 Fez-me morar nas trevas como os mortos do tempo antigo.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
7 Cercou-me com muralhas sem saída, carregou-me de pesados grilhões.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
8 Não obstante meus gritos e apelos sufocou a minha prece!
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
9 Fechou-me a vereda com pedras e obstruiu o meu caminho.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
10 Foi ele para mim qual urso de emboscada, qual leão traiçoeiro.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
11 Desviou-me para me dilacerar, deixando-me no abandono.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
12 Retesou o arco e me tomou para alvo de suas setas.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
13 Cravou em meus rins as flechas de sua aljava.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
14 Tornei-me escárnio do meu povo, objeto constante de suas canções.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
15 Saturou-me de amarguras, saciou-me de absinto.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
16 Quebrou-me os dentes com cascalhos, mergulhou-me em cinzas.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
17 A paz foi roubada de minha alma, nem sei mais o que é felicidade.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
18 E eu penso: perdi minha força e minha esperança no Senhor.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
19 A lembrança de meus tormentos e minhas misérias é para mim absinto e veneno.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
20 A pensar nisso sem cessar, minha alma desfalece dentro de mim.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
21 Eis, porém, o que vou tomar a peito para recuperar a esperança.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
22 É graças ao Senhor que não fomos aniquilados, porque não se esgotou sua piedade.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
23 Cada manhã ele se manifesta e grande é sua fidelidade.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
24 Disse-me a alma: o Senhor é minha partilha, e assim nele confio.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
25 O Senhor é bom para quem nele confia, para a alma que o procura.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
26 Bom é esperar em silêncio o socorro do Senhor.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
27 É bom para o homem carregar seu jugo na mocidade.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
28 Permaneça só e em silêncio, quando Deus lho determinar!
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
29 Leve sua boca ao pó; haverá, talvez, esperança?
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
30 Estenda a face a quem o fere, e se farte de opróbrios!
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
31 Porque o Senhor não repele para sempre.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
32 Após haver afligido, ele tem piedade, porque é grande sua misericórdia.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
33 Não lhe alegra o coração humilhar e afligir os homens.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
34 Calcar aos pés todos os cativos da terra;
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
35 violar o direito de um homem à face do Altíssimo;
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
36 lesar os direitos de outros... Não vê tudo isso o Senhor?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
37 De quem se executa a ordem, sem que Deus a ordene?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
38 Não é da boca do Altíssimo que procedem males e bens?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
39 De que pode o homem em vida queixar-se? Que cada um se queixe de seus pecados.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
40 Examinemos, escrutemos o nosso proceder, e voltemos para o Senhor.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
41 Elevemos os corações, tanto quanto as mãos, para Deus lá nos céus.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
42 Pecamos, recalcitramos, e não nos perdoastes.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
43 Cobristes-vos de cólera para nos perseguir. Matastes sem piedade.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
44 Numa nuvem vos envolvestes para impedir que a prece a atravessasse.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
45 E de nós fizestes raspas, refugo das nações.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
46 Contra nós abrem a boca todos os nossos inimigos.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
47 Fosso e terror - é o nosso quinhão, com ruínas e desolação.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
48 Rios de lágrimas correm-me dos olhos, por causa da ruína da filha de meu povo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
49 Não cessam meus olhos de chorar, porque não cessa {a desgraça},
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
50 até que do alto dos céus o Senhor desça seu olhar.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
51 Minha alma se amargura, ao ver todas as filhas da minha cidade.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
52 Caçaram-me como a um pardal os que, sem razão, me odeiam.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
53 Quiseram precipitar-me no fosso rolando uma pedra sobre mim.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
54 Acima de mim subiam as águas: Estou perdido!, exclamei.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
55 Invoquei, Senhor, o vosso nome do profundo fosso.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
56 Ouvistes-me gritar: Não aparteis do meu chamado o vosso ouvido.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
57 E vós viestes no dia em que vos invoquei e dissestes: Não tenhas medo!
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
58 Defendestes, Senhor, a minha causa, e minha vida resgatastes.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
59 Vistes, Senhor, o mal que me fizeram: fazei-me justiça.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
60 Vós vedes seus projetos vingativos e suas tramas contra mim.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
61 Senhor, ouvistes suas injúrias e todos os seus conluios contra mim;
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
62 As palavras de meus inimigos e o que sem cessar estão tramando contra mim.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
63 Observai-os: sentados ou de pé, fazem de mim objeto de suas canções.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
64 Dai-lhes, Senhor, a paga, o que merece o seu proceder.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
65 Cegai-lhes o coração; feri-os com a vossa maldição;
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
66 persegui-os com vossa cólera, e exterminai-os do nosso universo, Senhor!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.