Lamentações 3
Swedish 1917 Version (SVD) vs ACF
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
1 Eu sou aquele homem que viu a aflição pela vara do seu furor.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
2 Ele me guiou e me fez andar em trevas e não na luz.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
3 Deveras fez virar e revirar a sua mão contra mim o dia todo.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
4 Fez envelhecer a minha carne e a minha pele, quebrou os meus ossos.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
5 Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
6 Assentou-me em lugares tenebrosos, como os que estavam mortos há muito.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
7 Cercou-me de uma sebe, e não posso sair; agravou os meus grilhões.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
8 Ainda quando clamo e grito, ele exclui a minha oração.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
9 Fechou os meus caminhos com pedras lavradas, fez tortuosas as minhas veredas.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
10 Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
11 Desviou os meus caminhos, e fez-me em pedaços; deixou-me assolado.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
12 Armou o seu arco, e me pôs como alvo à flecha.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
13 Fez entrar nos meus rins as flechas da sua aljava.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
14 Fui feito um objeto de escárnio para todo o meu povo, e a sua canção todo o dia.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
15 Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absinto.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
16 Quebrou com cascalho os meus dentes, abaixou-me na cinza.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
17 E afastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
18 Então disse eu: Já pereceu a minha força, como também a minha esperança no Senhor.
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
19 Lembra-te da minha aflição e do meu pranto, do absinto e do fel.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
20 Minha alma certamente disto se lembra, e se abate dentro de mim.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
21 Disto me recordarei na minha mente; por isso esperarei.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
22 As misericórdias do Senhor são a causa de não sermos consumidos, porque as suas misericórdias não têm fim;
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
23 Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
24 A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei nele.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
25 Bom é o Senhor para os que esperam por ele, para a alma que o busca.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
26 Bom é ter esperança, e aguardar em silêncio a salvação do Senhor.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
27 Bom é para o homem suportar o jugo na sua mocidade.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
28 Assente-se solitário e fique em silêncio; porquanto Deus o pôs sobre ele.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
29 Ponha a sua boca no pó; talvez ainda haja esperança.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
30 Dê a sua face ao que o fere; farte-se de afronta.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
31 Pois o Senhor não rejeitará para sempre.
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
32 Pois, ainda que entristeça a alguém, usará de compaixão, segundo a grandeza das suas misericórdias.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
33 Porque não aflige nem entristece de bom grado aos filhos dos homens.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
34 Pisar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
35 Perverter o direito do homem perante a face do Altíssimo,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
36 Subverter ao homem no seu pleito, não o veria o Senhor?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
37 Quem é aquele que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
38 Porventura da boca do Altíssimo não sai tanto o mal como o bem?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
39 De que se queixa, pois, o homem vivente? Queixe-se cada um dos seus pecados.
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
40 Esquadrinhemos os nossos caminhos, e provemo-los, e voltemos para o Senhor.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
41 Levantemos os nossos corações com as mãos para Deus nos céus, dizendo:
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
42 Nós transgredimos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
43 Cobriste-te de ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
44 Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
45 Como escória e refugo nos puseste no meio dos povos.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
46 Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua boca.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
47 Temor e laço vieram sobre nós, assolação e destruição.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
48 Torrentes de água derramaram os meus olhos, por causa da destruição da filha do meu povo.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
49 Os meus olhos choram, e não cessam, porque não há descanso,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
50 Até que o Senhor atente e veja desde os céus.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
51 Os meus olhos entristecem a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
52 Como ave me caçam os que, sem causa, são meus inimigos.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
53 Cortaram-me a vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
54 águas correram sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
55 Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda masmorra.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
56 Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
57 Tu te aproximaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
58 Pleiteaste, Senhor, as causas da minha alma, remiste a minha vida.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
59 Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
60 Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
61 Ouviste a sua afronta, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
62 Os lábios dos que se levantam contra mim e os seus desígnios me são contrários todo o dia.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
63 Observa-os ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua música.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
64 Tu lhes darás recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
65 Tu lhes darás ânsia de coração, maldição tua sobre eles.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
66 Na tua ira os perseguirás, e os destruirás de debaixo dos céus do Senhor.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lamentações 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.