Jó 32
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1 Então, estes três homens cessaram de responder a Jó, porque ele era justo aos seus próprios olhos.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2 E acendeu-se a ira de Eliú, filho de Baraquel, o buzita, da família de Rão; contra Jó se acendeu a sua ira, porque se justificava por si mesmo, mais do que por Deus.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3 Também contra os seus três amigos a sua ira se acendeu, porque eles não haviam achado resposta, e ainda assim haviam condenado Jó.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4 Ora, Eliú esperou até que Jó terminasse de falar, porque eles eram mais velhos do que ele.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5 Quando Eliú viu que não havia resposta na boca destes três homens, então sua ira se acendeu.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6 E Eliú, filho de Baraquel, o buzita, respondeu e disse: Eu sou jovem, e vós sois muito velhos; portanto, eu tive receio, e não ousei mostrar-lhes minha opinião.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7 Eu disse: Os dias deveriam falar, e a multidão dos anos deveria ensinar a sabedoria.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8 Mas há um espírito no homem; e a inspiração do Todo-Poderoso lhes dá entendimento.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9 Os grandes homens não são sempre sábios, nem os velhos entendem julgamento.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10 Portanto, eu disse: Escutai-me. Eu também mostrarei minha opinião.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11 Eis que aguardei as vossas palavras; eu dei ouvidos às vossas razões, enquanto buscáveis o que dizer.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12 Sim, eu escutei a vós, e eis que não houve nenhum de vós que convencesse Jó, ou que respondesse suas palavras.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13 Para que não digais: Nós achamos sabedoria; Deus o derruba, não o homem.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14 Ora, ele não dirigiu suas palavras contra mim, nem eu lhe responderei com os vossos discursos.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15 Eles estavam atônitos, não responderam mais, eles deixaram de falar.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16 Quando eu esperara (pois eles não falavam, mas permaneciam imóveis, e não mais respondiam);
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17 eu disse: Responderei também a minha parte, também mostrarei minha opinião.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18 Porque eu sou cheio de assunto; o espírito dentro de mim me constrange.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19 Eis que minha barriga é como um vinho que não tem ventilação, pronta para arrebentar como novos odres.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20 Falarei, para que eu me refresque; eu abrirei os meus lábios, e responderei.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21 Não permitam que eu, vos rogo, aceite a pessoa de qualquer homem, nem permitam que eu use de lisonjas para com um homem.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22 Porque eu não sei usar de lisonjas; se assim fizesse, meu Criador logo me tomaria.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 32, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.