Jó 32
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1 Cessaram aqueles três homens de responder a Jó no tocante ao se ter ele por justo aos seus próprios olhos.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2 Então, se acendeu a ira de Eliú, filho de Baraquel, o buzita, da família de Rão; acendeu-se a sua ira contra Jó, porque este pretendia ser mais justo do que Deus.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3 Também a sua ira se acendeu contra os três amigos, porque, mesmo não achando eles o que responder, condenavam a Jó.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4 Eliú, porém, esperara para falar a Jó, pois eram de mais idade do que ele.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5 Vendo Eliú que já não havia resposta na boca daqueles três homens, a sua ira se acendeu.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6 Disse Eliú, filho de Baraquel, o buzita: Eu sou de menos idade, e vós sois idosos; arreceei-me e temi de vos declarar a minha opinião.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7 Dizia eu: Falem os dias, e a multidão dos anos ensine a sabedoria.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8 Na verdade, há um espírito no homem, e o sopro do Todo-Poderoso o faz sábio.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9 Os de mais idade não é que são os sábios, nem os velhos, os que entendem o que é reto.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10 Pelo que digo: dai-me ouvidos, e também eu declararei a minha opinião.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11 Eis que aguardei as vossas palavras e dei ouvidos às vossas considerações, enquanto, quem sabe, buscáveis o que dizer.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12 Atentando, pois, para vós outros, eis que nenhum de vós houve que refutasse a Jó, nem que respondesse às suas razões.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13 Não vos desculpeis, pois, dizendo: Achamos sabedoria nele; Deus pode vencê-lo, e não o homem.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14 Ora, ele não me dirigiu palavra alguma, nem eu lhe retorquirei com as vossas palavras.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15 Jó, os três estão pasmados, já não respondem, faltam-lhes as palavras.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16 Acaso, devo esperar, pois não falam, estão parados e nada mais respondem?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17 Também eu concorrerei com a minha resposta; declararei a minha opinião.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18 Porque tenho muito que falar, e o meu espírito me constrange.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19 Eis que dentro de mim sou como o vinho, sem respiradouro, como odres novos, prestes a arrebentar-se.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20 Permiti, pois, que eu fale para desafogar-me; abrirei os lábios e responderei.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21 Não farei acepção de pessoas, nem usarei de lisonjas com o homem.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22 Porque não sei lisonjear; em caso contrário, em breve me levaria o meu Criador.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 32, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.