Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 Agora zombam de mim os mais jovens do que eu, aqueles cujos pais eu desdenharia de colocar com os cães de meu rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 Que faria eu com o vigor de seus braços? Não atingirão a idade madura.
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 Reduzidos a nada pela miséria e a fome, roem um solo árido e desolado.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Colhem ervas e cascas dos arbustos, por pão têm somente a raiz das giestas.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 São postos para fora do povo, gritam com eles como se fossem ladrões,
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 moram em barrancos medonhos, em buracos de terra e de rochedos.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Ouvem-se seus gritos entre os arbustos, amontoam-se debaixo das urtigas,
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 filhos de infames e de gente sem nome que são expulsos da terra!
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 Agora sou o assunto de suas canções, o tema de seus escárnios;
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 afastam-se de mim com horror, não receiam cuspir-me no rosto.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Desamarraram a corda para humilhar-me, sacudiram de si todo o freio diante de mim.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 À minha direita levanta-se a raça deles, tentam atrapalhar meus pés, abrem diante de mim o caminho da sua desgraça.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Cortam minha vereda para me perder, trabalham para minha ruína.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Penetram como por uma grande brecha, irrompem entre escombros.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 O pavor me invade. Minha esperança é varrida como se fosse pelo vento, minha felicidade passa como uma nuvem.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 Agora minha alma se dissolve, os dias de aflição me dominaram.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 A noite traspassa meus ossos, consome-os; os males que me roem não dormem.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Com violência segura a minha veste, aperta-me como o colarinho de minha túnica.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Deus jogou-me no lodo, tenho o aspecto da poeira e da cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me diante de ti, e não olhas para mim.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornaste-te cruel para comigo, atacas-me com toda a força de tua mão.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Arrebatas-me, fazes-me cavalgar o tufão, aniquilas-me na tempestade.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Eu bem sei, levas-me à morte, ao lugar onde se encontram todos os viventes.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 Mas poderá aquele que cai não estender a mão, poderá não pedir socorro aquele que perece?
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Não chorei com os oprimidos? Não teve minha alma piedade dos pobres?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Esperava a felicidade e veio a desgraça, esperava a luz e vieram as trevas.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 Minhas entranhas abrasam-se sem nenhum descanso, assaltaram-me os dias de aflição.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Caminho no luto, sem sol; levanto-me numa multidão de gritos,
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 tornei-me irmão dos chacais e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Minha pele enegrece-se e cai, e meus ossos são consumidos pela febre.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Minha cítara só dá acordes lúgubres, e minha flauta sons queixosos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.