Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 “Mas agora homens mais moços do que eu zombam de mim. Os pais deles não valem nada; eu não poria essa gente nem com os cachorros que cuidam do meu rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 De que me serviria a força dos seus braços? São homens magros,
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 enfraquecidos de tanto passar fome e miséria. À noite, na solidão de lugares desertos, eles têm de roer raízes secas.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Pegam ervas e cascas de árvores e se alimentam de raízes que não servem para comer.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 São expulsos do meio das pessoas, que os espantam, aos gritos, como se eles fossem ladrões.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 Têm de morar em barrancos medonhos, em cavernas ou nas rochas.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Uivam no meio das moitas e se ajuntam debaixo dos espinheiros.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 Raça inútil, gente sem nome, são enxotados do país.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 “Mas agora essa gente vem e zomba de mim; para eles eu não passo de uma piada.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Sentem nojo de mim e se afastam e chegam até a me cuspir na cara.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Deus me enfraqueceu e me humilhou, e por isso, furiosos, eles se viram contra mim.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 Essa raça de gente ruim me ataca, me faz correr e procura acabar comigo.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Eles não deixam que eu fuja, procuram me destruir, e ninguém os faz parar.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Entram por uma brecha da muralha e no meio das ruínas se jogam contra mim.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 Eu fico apavorado. A minha honra foi como que varrida para longe pelo vento; a minha prosperidade passou como se fosse uma nuvem.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 “Agora já não tenho vontade de viver; o desespero tomou conta de mim.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 De noite os ossos me doem muito; a dor que me atormenta não para.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Deus me agarrou pela garganta com tanta violência, que desarrumou a minha roupa.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Ele me atirou na lama; eu não valho mais do que o pó ou a cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 “Ó Deus, eu clamo pedindo a tua ajuda, e não me respondes; eu oro a ti, e não te importas comigo.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu me tratas com crueldade e me persegues com todo o teu poder.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Fazes com que o vento me carregue e numa tempestade violenta me jogas de um lado para outro.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Bem sei que me levarás à Terra da Morte, o lugar de encontro marcado para todos os vivos.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 Por que atacas um homem arruinado, que não pode fazer nada, a não ser pedir piedade?
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Por acaso, não chorei com as pessoas aflitas? Será que não tive pena dos pobres?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Eu esperava a felicidade, e veio a desgraça; eu aguardava a luz, e chegou a escuridão.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 “O meu coração está agitado e não descansa; só tenho vivido dias de aflição.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Levo uma vida triste, como um dia sem sol; eu me levanto diante de todos e peço ajuda.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 A minha voz é um gemido triste, como os uivos do lobo ou os gritos do avestruz.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 A minha pele está ficando preta, e o meu corpo queima de febre.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Eu costumava ouvir a música alegre de liras e flautas, mas agora só escuto gente chorando e soluçando.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.