Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 Mas agora se riem de mim os de menos idade do que eu, e cujos pais eu teria desdenhado de pôr ao lado dos cães do meu rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 De que também me serviria a força das suas mãos, homens cujo vigor já pereceu?
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 De míngua e fome se debilitaram; roem os lugares secos, desde muito em ruínas e desolados.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Apanham malvas e folhas dos arbustos e se sustentam de raízes de zimbro.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 Do meio dos homens são expulsos; grita-se contra eles, como se grita atrás de um ladrão;
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 habitam nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e das rochas.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Bramam entre os arbustos e se ajuntam debaixo dos espinheiros.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 São filhos de doidos, raça infame, e da terra são escorraçados.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 Mas agora sou a sua canção de motejo e lhes sirvo de provérbio.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Abominam-me, fogem para longe de mim e não se abstêm de me cuspir no rosto.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Porque Deus afrouxou a corda do meu arco e me oprimiu; pelo que sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 À direita se levanta uma súcia, e me empurra, e contra mim prepara o seu caminho de destruição.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Arruínam a minha vereda, promovem a minha calamidade; gente para quem já não há socorro.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha e se revolvem avante entre as ruínas.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 Sobrevieram-me pavores, como pelo vento é varrida a minha honra; como nuvem passou a minha felicidade.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 Agora, dentro de mim se me derrama a alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 A noite me verruma os ossos e os desloca, e não descansa o mal que me rói.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Pela grande violência do meu mal está desfigurada a minha veste, mal que me cinge como a gola da minha túnica.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Deus, tu me lançaste na lama, e me tornei semelhante ao pó e à cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 Clamo a ti, e não me respondes; estou em pé, mas apenas olhas para mim.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu foste cruel comigo; com a força da tua mão tu me combates.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Levantas-me sobre o vento e me fazes cavalgá-lo; dissolves-me no estrondo da tempestade.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Pois eu sei que me levarás à morte e à casa destinada a todo vivente.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 De um montão de ruínas não estenderá o homem a mão e na sua desventura não levantará um grito por socorro?
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Acaso, não chorei sobre aquele que atravessava dias difíceis ou não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Aguardava eu o bem, e eis que me veio o mal; esperava a luz, veio-me a escuridão.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 O meu íntimo se agita sem cessar; e dias de aflição me sobrevêm.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Ando de luto, sem a luz do sol; levanto-me na congregação e clamo por socorro.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 Sou irmão dos chacais e companheiro de avestruzes.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Enegrecida se me cai a pele, e os meus ossos queimam em febre.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Por isso, a minha harpa se me tornou em prantos de luto, e a minha flauta, em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.