Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARC
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 Mas agora se riem de mim os de menos idade do que eu, e cujos pais eu teria desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 De que também me serviria a força das suas mãos, força de homens cuja velhice esgotou-lhes o vigor?
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 De míngua e fome se debilitaram; e recolhiam-se para os lugares secos, tenebrosos, assolados e desertos.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Apanhavam malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento eram raízes dos zimbros.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 Do meio dos homens eram expulsos (gritava-se contra eles como contra um ladrão),
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 para habitarem nos barrancos dos vales e nas cavernas da terra e das rochas.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Bramavam entre os arbustos e ajuntavam-se debaixo das urtigas.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 Eram filhos de doidos e filhos de gente sem nome e da terra eram expulsos.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 Mas agora sou a sua canção e lhes sirvo de provérbio.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Abominam-me, e fogem para longe de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Porque Deus desatou a sua corda e me oprimiu; pelo que sacudiram de si o freio perante o meu rosto.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 À direita se levantam os moços; empurram os meus pés e preparam contra mim os seus caminhos de destruição.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Desbaratam-me o meu caminho; promovem a minha miséria; uma gente que não tem nenhum ajudador.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Vêm contra mim como por uma grande brecha e revolvem-se entre a assolação.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 Sobrevieram-me pavores; como vento perseguem a minha honra, e como nuvem passou a minha felicidade.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 E agora derrama-se em mim a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 De noite, se me traspassam os meus ossos, e o mal que me corrói não descansa.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Pela grande força do meu mal se demudou a minha veste, que, como a gola da minha túnica, me cinge.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Lançou-me na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 Clamo a ti, mas tu não me respondes; estou em pé, mas para mim não atentas.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornaste-te cruel contra mim; com a força da tua mão resistes violentamente.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele e derretes-me o ser.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Porque eu sei que me levarás à morte e à casa do ajuntamento destinada a todos os viventes.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 Mas não estenderás a mão para um montão de terra, se houver clamor nele na sua desventura?
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Porventura, não chorei sobre aquele que estava aflito, ou não se angustiou a minha alma pelo necessitado?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Todavia, aguardando eu o bem, eis que me veio o mal; e, esperando eu a luz, veio a escuridão.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 O meu íntimo ferve e não está quieto; os dias da aflição me surpreenderam.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Denegrido ando, mas não do sol; levantando-me na congregação, clamo por socorro.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 Irmão me fiz dos dragões, e companheiro dos avestruzes.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Enegreceu-se a minha pele sobre mim, e os meus ossos estão queimados do calor.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Pelo que se tornou a minha harpa em lamentação, e a minha flauta, em voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.