Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVI
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 "Mas agora eles zombam de mim, homens mais jovens que eu, homens cujos pais eu teria rejeitado, não lhes permitindo sequer estar com os cães de guarda do rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 De que me serviria a força de suas mãos, já que desapareceu o seu vigor?
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 Desfigurados de tanta necessidade e fome, perambulavam pela terra ressequida, em sombrios e devastados desertos.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Nos campos de mato rasteiro colhiam ervas, e a raiz da giesta era a sua comida.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 Da companhia dos amigos foram expulsos aos gritos, como se fossem ladrões.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 Foram forçados a morar nos leitos secos dos rios, entre as rochas e nos buracos da terra.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Rugiam entre os arbustos e se encolhiam sob a vegetação.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 Prole desprezível e sem nome, foram expulsos da terra.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 "E agora os filhos deles zombam de mim com suas canções; tornei-me um provérbio entre eles.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Eles me detestam e se mantêm à distância; não hesitam em cuspir em meu rosto.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Agora que Deus afrouxou a corda do meu arco e me afligiu, eles ficam sem freios na minha presença.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 À direita os embrutecidos me atacam; preparam armadilhas para os meus pés, e constroem rampas de cerco contra mim.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Destroem o meu caminho; conseguem destruir-me, sem a ajuda de ninguém.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Avançam como através de uma grande brecha; arrojam-se entre as ruínas.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 Pavores apoderam-se de mim; a minha dignidade é levada como pelo vento, a minha segurança se desfaz como nuvem.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 "E agora esvai-se a minha vida; estou preso a dias de sofrimento.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 A noite penetra os meus ossos; minhas dores me corroem sem cessar.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Em seu grande poder Deus é como a minha roupa; ele me envolve como a gola da minha veste.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Lança-me na lama, e sou reduzido a pó e cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 "Clamo a ti, ó Deus, mas não respondes; fico de pé, mas apenas olhas para mim.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Contra mim te voltas com dureza e me atacas com a força de tua mão.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Tu me apanhas e me levas contra o vento, e me jogas de um lado a outro na tempestade.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Sei que me farás descer até a morte, ao lugar destinado a todos os viventes.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 "A verdade é que ninguém dá a mão ao homem arruinado, quando este, em sua aflição, grita por socorro.
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Não é certo que chorei por causa dos que passavam dificuldade? E que a minha alma entristeceu-se por causa dos pobres?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Mesmo assim, quando eu esperava o bem, veio o mal; quando eu procurava luz, vieram trevas.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 Nunca pára a agitação dentro de mim; dias de sofrimento me confrontam.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Perambulo escurecido, mas não pelo sol; levanto-me na assembléia e clamo por ajuda.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 Tornei-me irmão dos chacais, companheiro das corujas.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Minha pele escurece e cai; meu corpo queima de febre.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Minha harpa está afinada para cantos fúnebres, e minha flauta para o som de pranto.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.