Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 “Agora, porém, os mais jovens zombam de mim, rapazes cujos pais não são dignos de correr com meus cães pastores.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 De que me serve a força deles? Seu vigor já desapareceu!
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 Enfraquecidos pela pobreza e pela fome, roem a terra seca, em regiões sombrias e desoladas.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Colhem ervas silvestres entre os arbustos e comem as raízes das giestas.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 São expulsos, aos gritos, da companhia das pessoas, como se fossem ladrões.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 Agora, moram em desfiladeiros medonhos, em cavernas e entre as rochas.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Uivam como animais no meio dos arbustos e ajuntam-se debaixo dos espinheiros.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 São gente insensata, sem nome nem valor; foram expulsos da terra.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 “Agora, divertem-se às minhas custas! Sou alvo de piadas e canções vulgares.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Desprezam-me e ficam longe de mim; só se aproximam para cuspir em meu rosto.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Pois Deus cortou a corda de meu arco; já que ele me humilhou, eles não se refreiam mais.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 Essa gente desprezível se opõe a mim abertamente; lançam-me de um lado para o outro e planejam minha desgraça.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Bloqueiam meu caminho e fazem de tudo para me destruir. Sabem que não tenho quem me ajude;
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 atacam-me de todos os lados. Quando estou caído, lançam-se sobre mim;
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 vivo aterrorizado. O vento carregou minha honra; minha prosperidade passou como uma nuvem.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 “Agora, minha vida se esvai; a aflição me persegue durante o dia.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 A noite corrói meus ossos; a dor que me atormenta não descansa.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Com mão forte, Deus agarra minha roupa; pega-me pela gola de minha túnica.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Lança-me na lama; não passo de pó e cinza.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 “Clamo a ti, ó Deus, e não me respondes; fico em pé diante de ti, mas não me dás atenção.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tu me tratas com crueldade e usas teu poder para me perseguir.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Tu me lanças no redemoinho e me destróis na tempestade.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 E sei que me envias para a morte, para o destino de todos os que vivem.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 “Por certo, ninguém se voltaria contra os necessitados, quando clamam por socorro em suas dificuldades.
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Acaso eu não chorava pelos aflitos? Não me angustiava pelos pobres?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Esperava o bem, mas em seu lugar veio o mal; aguardava a luz, mas em seu lugar veio a escuridão.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 Meu coração está agitado e não sossega; dias de aflição me atormentam.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Ando nas sombras, sem a luz do sol; levanto-me em praça pública e clamo por socorro.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 Contudo, sou considerado irmão dos chacais e companheiro das corujas.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Minha pele escureceu, e meus ossos ardem de febre.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 Minha harpa toca canções fúnebres, e minha flauta acompanha os que choram.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.