Jó 30
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
1 Mas agora, aqueles que são mais jovens do que eu estão rindo de mim, cujos pais eu teria recusado deixar com os cães de meu rebanho.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
2 Sim, para onde poderia a força de suas mãos me acrescentar, em quem a idade avançada havia perecido?
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
3 Por necessidade e fome eles estiveram solitários; fugindo para dentro do deserto em tempos passados, assolado e devastado.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
4 Eles cortavam malvas dos arbustos, e raízes de zimbro para lhes alimentar.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
5 Eles eram expulsos do meio dos homens (e gritavam atrás deles como atrás de um ladrão),
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
6 para habitarem nos penhascos dos vales, nas cavernas da terra e nas rochas.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
7 Entre os arbustos eles zurravam; debaixo das urtigas eles se ajuntavam.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
8 Eles eram filhos de tolos, sim, filhos de homens da base; eram mais vis do que a terra.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
9 E agora eu sou a sua canção, sim, eu sou o seu motivo de riso.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
10 Eles me abominam, fogem para longe de mim, e não se poupam em cuspir na minha face.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
11 Porque ele soltou meu cordão, e me afligiu, eles também soltaram o freio diante de mim.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
12 À minha mão direita levanta-se a juventude; eles empurram meus pés para longe, e levantam contra mim os caminhos de sua destruição.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
13 Eles deterioram o meu caminho; promovem a minha calamidade; eles não têm ajudador.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
14 Eles vieram sobre mim como uma grande destruição de águas; na assolação eles rolaram sobre mim.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
15 Terrores vêm sobre mim; eles perseguem minha alma como o vento; e minha prosperidade passou como uma nuvem.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
16 E agora minha alma se derrama sobre mim; os dias de aflição se apoderaram de mim.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
17 Meus ossos são perfurados dentro de mim no período da noite, e meus tendões não têm descanso.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
18 Pela grande força da minha enfermidade minhas vestes mudaram; elas grudam em mim como a gola da minha túnica.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
19 Ele me lançou na lama, e eu me tornei como pó e cinzas.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
20 Eu clamo a ti, e tu não me ouves; levanto-me, e tu não me consideras.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
21 Tornaste-te cruel para mim; com tua mão forte tu te opões contra mim.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
22 Tu me elevas ao vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e dissolves o meu bem.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
23 Porque eu sei que me levarás à morte, e à casa determinada a todos os viventes.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
24 Porém ele não estenderá sua mão ao túmulo, ainda que eles clamem na sua destruição.
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
25 Não chorei por aquele que estava atribulado; não se afligiu a minha alma pelo pobre?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
26 Quando eu procurei pelo bem, o mal veio sobre mim; e quando eu esperei pela luz, vieram trevas.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
27 As minhas entranhas ferveram, e não descansaram; os dias da aflição me impediram.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
28 Saí pranteando sem o sol; levantei-me e clamei na congregação.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
29 Eu sou um irmão para dragões, e companhia para corujas.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
30 Minha pele está preta sobre mim, e meus ossos estão queimados pelo calor.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
31 A minha harpa também se tornou em pranto, e o meu órgão na voz dos que choram.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 30, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.