Jó 23
Swedish 1917 Version (SVD) vs ACF
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Respondeu, porém, Jó, dizendo:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
2 Ainda hoje a minha queixa está em amargura; a minha mão pesa sobre meu gemido.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
3 Ah, se eu soubesse onde o poderia achar! Então me chegaria ao seu tribunal.
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
4 Exporia ante ele a minha causa, e a minha boca encheria de argumentos.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
5 Saberia as palavras com que ele me responderia, e entenderia o que me dissesse.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
6 Porventura segundo a grandeza de seu poder contenderia comigo? Não: ele antes me atenderia.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
7 Ali o reto pleitearia com ele, e eu me livraria para sempre do meu Juiz.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
8 Eis que se me adianto, ali não está; se torno para trás, não o percebo.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
9 Se opera à esquerda, não o vejo; se se encobre à direita, não o diviso.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
10 Porém ele sabe o meu caminho; provando-me ele, sairei como o ouro.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
11 Nas suas pisadas os meus pés se afirmaram; guardei o seu caminho, e não me desviei dele.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
12 Do preceito de seus lábios nunca me apartei, e as palavras da sua boca guardei mais do que a minha porção.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
13 Mas, se ele resolveu alguma coisa, quem então o desviará? O que a sua alma quiser, isso fará.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
14 Porque cumprirá o que está ordenado a meu respeito, e muitas coisas como estas ainda tem consigo.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
15 Por isso me perturbo perante ele, e quando isto considero, temo-me dele.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
16 Porque Deus macerou o meu coração, e o Todo-Poderoso me perturbou.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
17 Porquanto não fui desarraigado por causa das trevas, e nem encobriu o meu rosto com a escuridão.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 23, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.