Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Jó respondeu então nestes termos:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 Até quando afligireis a minha alma e me atormentareis com vossos discursos?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Eis que já por dez vezes me ultrajastes, e não vos envergonhais de me insultar.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Mesmo que eu tivesse verdadeiramente pecado, minha culpa só diria respeito a mim mesmo.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Se vos quiserdes levantar contra mim, e convencer-me de ignomínia,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 sabei que foi Deus quem me afligiu e me cercou com suas redes.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 Clamo contra a violência, e ninguém me responde; levanto minha voz, e não há quem me faça justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Fechou meu caminho para que eu não possa passar, e espalha trevas pelo meu caminho;
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 despojou-me de minha glória, e tirou-me a coroa da cabeça.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Demoliu-me por inteiro, e pereço, desenraizou minha esperança como uma árvore,
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 acendeu a sua cólera contra mim, tratou-me como um inimigo.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Suas milícias se concentraram, construíram aterros para me assaltarem, acamparam em volta de minha tenda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 Meus irmãos foram para longe de mim, meus amigos de mim se afastaram.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Meus parentes e meus íntimos desapareceram, os hóspedes de minha casa esqueceram-se de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Minhas servas olham-me como um estranho, sou um desconhecido para elas.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Chamo meu escravo, ele não responde, preciso suplicar-lhe com a boca.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 Minha mulher tem horror de meu hálito, sou pesado aos meus próprios filhos.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até as crianças caçoam de mim; quando me levanto, troçam de mim.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Meus íntimos me abominam, aqueles que eu amava voltam-se contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Meus ossos estão colados à minha pele, à minha carne, e fujo com a pele de meus dentes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 Compadecei-vos de mim, compadecei-vos de mim, ao menos vós, que sois meus amigos, pois a mão de Deus me feriu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que me perseguis como Deus, e vos mostrais insaciáveis de minha carne?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 Oh!, se minhas palavras pudessem ser escritas, consignadas num livro,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 gravadas por estilete de ferro em chumbo, esculpidas para sempre numa rocha!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Eu o sei: meu vingador está vivo, e aparecerá, finalmente, sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 Por detrás de minha pele, que envolverá isso, na minha própria carne, verei Deus.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Eu mesmo o contemplarei, meus olhos o verão, e não os olhos de outro; meus rins se consomem dentro de mim.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 Pois, se dizes: Por que o perseguimos, e como encontraremos nele uma razão para condená-lo?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 Temei o gume da espada, pois a cólera de Deus persegue os maus, e sabereis que há uma justiça.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.