Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então Jó respondeu, e disse:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 Por quanto tempo aborrecerás a minha alma, e me quebrareis em pedaços com palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Já dez vezes me reprovastes; não vos envergonhais de que vos fazeis estranhos para mim.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 E ainda que eu tenha realmente errado, o meu erro permanece comigo.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Se deveras vos engrandecerdes contra mim, e pleiteardes minha vergonha contra mim,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 sabei agora que Deus me derrubou, e me cercou com a sua rede.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 Eis que eu clamo por causa do que é errado, mas não sou ouvido. Eu grito alto, mas não há julgamento.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Ele cercou o meu caminho para que eu não possa passar, e pôs trevas em minhas veredas.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Ele me despiu de minha glória, e tomou a coroa da minha cabeça.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Destruiu-me de todos os lados, e fui extinto; minha esperança ele arrancou como a uma árvore.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 E ele também acendeu sua ira contra mim, e me considera como um de seus inimigos.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Suas tropas vêm juntas, e preparam seu caminho contra mim, e acampam ao redor do meu tabernáculo.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 Ele pôs os meus irmãos longe de mim, e os meus conhecidos estão verdadeiramente distantes de mim.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Os meus parentes me desapontaram, e meus amigos íntimos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Aqueles que habitam em minha casa, e minhas servas me consideram um estranho; eu sou um estrangeiro à sua vista.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Eu chamei o meu servo, e ele não me deu resposta. Supliquei-lhe com a minha boca.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 O meu hálito é estranho para minha esposa; embora eu suplicasse por causa dos filhos do meu próprio corpo.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Sim, os filhos mais novos me desprezaram; levantei-me e eles falaram contra mim.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me abominaram, e aqueles aos quais eu amava se voltaram contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Meu osso se racha até minha pele e minha carne, e escapei com a pele de meus dentes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 Piedade, piedade de mim; ó vós, meus amigos, porque a mão de Deus me tocou.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que me perseguis como Deus, e não ficais satisfeitos com a minha carne?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 Ó, se minhas palavras fossem agora escritas! Ó, se fossem impressas em um livro!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 Que fossem gravadas com uma pena de ferro e chumbadas na rocha para sempre!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive, e que ele se levantará no último dia sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 E embora depois que meus vermes da pele destruírem este corpo, ainda assim, em minha carne eu verei Deus;
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 a quem verei por mim mesmo, e meus olhos o contemplarão; e não outros; embora os meus rins estejam consumidos dentro de mim.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 Mas devíeis dizer: Por que o perseguimos; vendo que a raiz da questão se encontra em mim?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 Temei vós a espada; porque a ira traz as punições da espada, para que saibais que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.