Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então Jó falou novamente:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 “Até quando vocês vão me atormentar? Até quando vão me esmagar com suas palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Dez vezes já me insultaram; deveriam se envergonhar de me tratar tão mal.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Ainda que eu tivesse pecado, seria problema meu, e não de vocês.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Pensam que são melhores que eu; usam minha humilhação como prova de meu pecado.
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 Mas Deus é que foi injusto comigo e me prendeu em sua rede.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 “Clamo: ‘Socorro!’, mas ninguém responde; grito em protesto, mas não há justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Deus fechou meu caminho para eu não passar e cobriu de escuridão minha estrada.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Despojou-me de minha honra e removeu a coroa de minha cabeça.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Destruiu-me por todos os lados, e estou acabado; como se eu fosse uma árvore, arrancou minha esperança pela raiz.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 Sua ira arde contra mim; ele me considera seu inimigo.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Suas tropas avançam e abrem caminhos para me atacar; acampam ao redor de minha tenda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 “Meus irmãos se mantêm afastados, meus conhecidos se voltaram contra mim.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Minha família se foi, meus amigos chegados me esqueceram.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Meus hóspedes e criadas me consideram um estranho; para eles, sou como um estrangeiro.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Quando chamo meu servo, ele não vem; tenho de suplicar!
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 Meu hálito enoja minha esposa; sou rejeitado pela própria família.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até as crianças me desprezam; quando me levanto para falar, me dão as costas.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Meus amigos chegados me detestam; aqueles que eu amo se voltaram contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Fui reduzido a pele e osso; escapei da morte por um triz.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 “Tenham misericórdia de mim, meus amigos! Tenham misericórdia, pois a mão de Deus me feriu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Será que também precisam me perseguir, como Deus me persegue? Já não me criticaram o suficiente?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 “Quem dera minhas palavras fossem registradas! Quem dera fossem escritas num monumento,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 entalhadas com um cinzel de ferro e preenchidas com chumbo, gravadas para sempre na rocha!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 “Quanto a mim, sei que meu Redentor vive e que um dia, por fim, ele se levantará sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 E, depois que meu corpo tiver se decomposto, ainda assim, em meu corpo,
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Eu o verei por mim mesmo, sim, o verei com meus próprios olhos; meu coração muito anseia por esse dia!
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 “Como vocês se atrevem a me perseguir e dizer: ‘É culpa dele’?
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 Deveriam temer o castigo, pois sua atitude merece ser punida; então saberão que há juízo”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.