Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARA
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então, respondeu Jó:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 Até quando afligireis a minha alma e me quebrantareis com palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Já dez vezes me vituperastes e não vos envergonhais de injuriar-me.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Embora haja eu, na verdade, errado, comigo ficará o meu erro.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Se quereis engrandecer-vos contra mim e me arguis pelo meu opróbrio,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 sabei agora que Deus é que me oprimiu e com a sua rede me cercou.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 Eis que clamo: violência! Mas não sou ouvido; grito: socorro! Porém não há justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 O meu caminho ele fechou, e não posso passar; e nas minhas veredas pôs trevas.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Da minha honra me despojou e tirou-me da cabeça a coroa.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Arruinou-me de todos os lados, e eu me vou; e arrancou-me a esperança, como a uma árvore.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 Inflamou contra mim a sua ira e me tem na conta de seu adversário.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Juntas vieram as suas tropas, prepararam contra mim o seu caminho e se acamparam ao redor da minha tenda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 Pôs longe de mim a meus irmãos, e os que me conhecem, como estranhos, se apartaram de mim.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Os meus parentes me desampararam, e os meus conhecidos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Os que se abrigam na minha casa e as minhas servas me têm por estranho, e vim a ser estrangeiro aos seus olhos.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Chamo o meu criado, e ele não me responde; tenho de suplicar-lhe, eu mesmo.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 O meu hálito é intolerável à minha mulher, e pelo mau cheiro sou repugnante aos filhos de minha mãe.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até as crianças me desprezam, e, querendo eu levantar-me, zombam de mim.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne, e salvei-me só com a pele dos meus dentes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 Compadecei-vos de mim, amigos meus, compadecei-vos de mim, porque a mão de Deus me atingiu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que me perseguis como Deus me persegue e não cessais de devorar a minha carne?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 Quem me dera fossem agora escritas as minhas palavras! Quem me dera fossem gravadas em livro!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 Que, com pena de ferro e com chumbo, para sempre fossem esculpidas na rocha!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive e por fim se levantará sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Vê-lo-ei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade me desfalece o coração dentro de mim.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 Se disserdes: Como o perseguiremos? E: A causa deste mal se acha nele,
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 temei, pois, a espada, porque tais acusações merecem o seu furor, para saberdes que há um juízo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.