Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVI
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 "Até quando vocês continuarão a atormentar-me, e a esmagar-me com palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Vocês já me repreenderam dez vezes; não se envergonham de agredir-me!
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Se é verdade que me desviei, meu erro só interessa a mim.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Se de fato vocês se exaltam acima de mim e usam contra mim a minha humilhação,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 saibam que foi Deus que me tratou mal e me envolveu em sua rede.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 "Se grito: É injustiça! Não obtenho resposta; clamo por socorro, todavia não há justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Ele bloqueou o meu caminho, e não consigo passar; cobriu de trevas as minhas veredas.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Despiu-me da minha honra e tirou a coroa de minha cabeça.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Ele me arrasa por todos os lados, enquanto eu não me vou; desarraiga a minha esperança como se arranca uma planta.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 Sua ira acendeu-se contra mim; ele me vê como inimigo.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Suas tropas avançam poderosamente; cercam-me e acampam ao redor da minha tenda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 "Ele afastou de mim os meus irmãos; até os meus conhecidos estão longe de mim.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Os meus parentes me abandonaram e os meus amigos esqueceram-se de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Os meus hóspedes e as minhas servas consideram-me estrangeiro; vêem-me como um estranho.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Chamo o meu servo, mas ele não me responde, ainda que eu lhe implore pessoalmente.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 Minha mulher acha repugnante o meu hálito; meus próprios irmãos têm nojo de mim.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até os meninos zombam de mim, e dão risada quando apareço.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos chegados me detestam; aqueles a quem amo voltaram-se contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Não passo de pele e ossos; só escapei com a pele dos meus dentes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 "Misericórdia, meus amigos! Misericórdia! Pois a mão de Deus me feriu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que vocês me perseguem como Deus o faz? Nunca vão saciar-se da minha carne?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 "Quem dera as minhas palavras fossem registradas! Quem dera fossem escritas num livro,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 fossem talhadas a ferro no chumbo, ou gravadas para sempre na rocha!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Eu sei que o meu Redentor vive, e que no fim se levantará sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 E depois que o meu corpo estiver destruído e sem carne, verei a Deus.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Eu o verei, com os meus próprios olhos; eu mesmo, e não outro! Como anseia no meu peito o coração!
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 "Se vocês disserem: ‘Vejamos como vamos persegui-lo, pois a raiz do problema está nele’,
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 melhor será que temam a espada, porquanto por meio dela a ira lhes trará castigo, e então vocês saberão que há julgamento".
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.