Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então em resposta Jó disse:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 “Até quando vocês vão ficar me atormentando e me ferindo com as suas palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Vocês já me insultaram várias vezes. Será que não se envergonham de me tratar tão mal?
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Mesmo que eu fosse culpado, será que o meu erro prejudicaria vocês?
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Vocês pensam que são melhores do que eu e acham que a minha desgraça prova que sou culpado.
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 “Pois fiquem sabendo que Deus foi injusto comigo; foi ele que armou uma armadilha para me pegar.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 Eu protesto contra a sua violência, mas ninguém me ouve; eu peço ajuda, porém não existe justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Deus fechou o meu caminho com um muro, de modo que não consigo passar; ele cobriu de escuridão os meus caminhos.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Deus tirou toda a minha riqueza e destruiu a boa fama que eu tinha.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Ele me atacou por todos os lados até acabar comigo e arrancou pelas raízes a minha esperança.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 A sua ira contra mim queimou como fogo; ele me tratou como se eu fosse um inimigo.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Ele me atacou com desgraças; como se fossem tropas, elas cavaram trincheiras e acamparam em volta da minha casa.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 “Deus fez com que os meus irmãos me abandonassem; os meus conhecidos me tratam como se eu fosse um estranho.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Os meus parentes se afastaram; os meus amigos não lembram mais de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Os meus hóspedes fazem de conta que não me conhecem; as minhas empregadas me tratam como se eu fosse um estrangeiro.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Chamo um empregado, e ele não me atende, nem mesmo quando peço alguma coisa por favor.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 A minha mulher não tolera o mau cheiro da minha boca; os meus irmãos têm nojo de mim.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até as crianças me desprezam; assim que me levanto, já estão zombando de mim.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me detestam; as pessoas que eu mais estimo estão contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Virei pele e osso; mal consigo ir vivendo.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 Meus amigos, tenham pena de mim, pois foi a mão de Deus que me feriu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que vocês me perseguem como Deus me persegue? Por que não param de me atormentar?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 “Como gostaria que as minhas palavras fossem escritas, que fossem escritas num livro!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 Ou que com uma ponteira de ferro elas fossem gravadas para sempre no chumbo ou na pedra!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Pois eu sei que o meu defensor vive; no fim, ele virá me defender aqui na terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 Mesmo que a minha pele seja toda comida pela doença, ainda neste corpo eu verei a Deus.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Eu o verei com os meus olhos; os meus olhos o verão, e ele não será um estranho para mim. E desejo tanto que isso aconteça!
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 “Vocês dizem: ‘Como foi que nós o atormentamos? A causa desta desgraça está nele mesmo.’
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 Mas tenham medo da espada, a espada com que Deus castiga a maldade. Fiquem sabendo que há alguém que nos julga.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.