Jó 19
Swedish 1917 Version (SVD) vs NAA
1 Därefter tog Job till orda och sade:
1 Então Jó respondeu:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
2 “Até quando vocês vão me atormentar e me esmagar com as suas palavras?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
3 Já dez vezes vocês me insultaram e não se envergonham de me injuriar.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
4 Se eu tivesse realmente cometido algum erro, isso interessaria somente a mim.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
5 Se vocês querem se engrandecer contra mim e usam a minha vergonha como argumento contra mim,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
6 então saibam que Deus foi injusto comigo e me cercou com a sua rede.”
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
7 “Eis que clamo: ‘Violência!’, mas não sou ouvido; grito: ‘Socorro!’, porém não há justiça.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
8 Deus fechou o meu caminho, e não consigo passar; e nas minhas veredas pôs trevas.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
9 Despojou-me da minha honra e tirou a coroa da minha cabeça.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
10 Arruinou-me de todos os lados, e eu me vou; tirou-me a esperança, como se arranca uma árvore.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
11 Acendeu contra mim a sua ira e me trata como um dos seus adversários.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
12 Juntas vieram as suas tropas; prepararam contra mim o seu caminho e acamparam ao redor da minha tenda.”
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
13 “Deus levou os meus irmãos para longe de mim, e os que me conhecem, como estranhos, se afastaram de mim.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
14 Os meus parentes me abandonaram, e os meus conhecidos se esqueceram de mim.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
15 Os que se abrigam na minha casa e as minhas servas me consideram como um estranho; vim a ser um estrangeiro aos olhos deles.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
16 Chamo o meu servo, e ele não me responde; tenho de suplicar-lhe, eu mesmo.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
17 O meu hálito é intolerável à minha mulher, e pelo mau cheiro sou repugnante aos meus irmãos.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
18 Até as crianças me desprezam, e, quando tento me levantar, zombam de mim.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
19 Todos os meus amigos íntimos me detestam, e até os que eu amava se voltaram contra mim.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
20 Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne; escapei só com a pele dos meus dentes.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
21 Tenham pena de mim, meus amigos, tenham pena de mim, porque a mão de Deus me atingiu.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
22 Por que vocês me perseguem como Deus me persegue e não cessam de devorar a minha carne?”
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
23 “Quem dera fossem agora escritas as minhas palavras! Quem dera fossem gravadas em livro!
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
24 Que, com pena de ferro e com chumbo, para sempre fossem esculpidas na rocha!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
25 Porque eu sei que o meu Redentor vive e por fim se levantará sobre a terra.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
26 Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
27 Eu o verei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade o meu coração desfalece dentro de mim.”
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
28 “Se vocês disserem: ‘Como o perseguiremos?’ E: ‘A causa deste mal se acha nele mesmo’,
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
29 então tenham medo da espada, porque tais acusações merecem o seu furor, para que vocês saibam que há um juízo.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.