Jó 14
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
1 O homem nascido da mulher vive pouco tempo e é cheio de muitas misérias;
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
2 é como uma flor que germina e logo fenece, uma sombra que foge sem parar.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
3 E é sobre ele que abres os olhos, e o chamas a juízo contigo.
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
4 Quem fará sair o puro do impuro? Ninguém.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
5 Se seus dias estão contados, se em teu poder está o número dos seus meses, e fixado um limite que ele não ultrapassará,
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
6 afasta dele os teus olhos; deixa-o até que acabe o seu dia como um trabalhador.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
7 Para uma árvore, há esperança; cortada, pode reverdecer, e os seus ramos brotam.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
8 Quando sua raiz tiver envelhecido na terra, e seu tronco estiver morto no solo,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
9 ao contato com a água, tornar-se-á verde de novo, e distenderá ramos como uma jovem planta.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
10 Mas quando o homem morre, fica estendido; o mortal expira; onde está ele?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
11 As águas correm do lago, o rio se esgota e seca;
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
12 assim o homem se deita para não mais levantar. Durante toda a duração dos céus, ele não despertará; jamais sairá de seu sono.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
13 Se, pelo menos, me escondesses na região dos mortos, ao abrigo, até que tua cólera tivesse passado, se me fixasses um limite em que te lembrasses de mim!
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
14 Se um homem, uma vez morto, pudesse reviver! Todo o tempo de meu combate eu esperaria até que me viessem soerguer,
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
15 tu me chamarias e eu te responderia; estenderias a tua destra para a obra de tuas mãos.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
16 Mas agora contas os meus passos, e observas todos os meus pecados;
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
17 tu selaste como num saco os meus crimes, puseste um sinal sobre minhas iniqüidades.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
18 Mas a montanha acaba por cair, e o rochedo desmorona longe de seu lugar;
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
19 as águas escavam a pedra, o aluvião leva a terra móvel; assim aniquilas a esperança do homem.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
20 Tu o pões por terra; ele se vai embora para sempre; tu o desfiguras e o mandas embora.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
21 Estejam os seus filhos honrados, ele o ignora; sejam eles humilhados, não faz caso.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
22 É somente por ele que sua carne sofre; sua alma só se lamenta por ele.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.