Jó 14
Swedish 1917 Version (SVD) vs NTLH
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
1 “Todos somos fracos desde o nascimento; a nossa vida é curta e muito agitada.
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
2 O ser humano é como a flor que se abre e logo murcha; como uma sombra ele passa e desaparece.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
3 Nada somos; então por que nos dás atenção? E quem sou eu para que me leves ao tribunal?
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
4 O ser humano, que é impuro, nunca produz nada que seja puro.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
5 Tu já marcaste quantos meses e dias cada um vai viver; isso está resolvido, e ninguém pode mudar.
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
6 Para de olhar para nós e deixa-nos em paz, até que o nosso dia chegue ao fim, como chega ao fim o dia de um trabalhador.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
7 “Para uma árvore há esperança; se for cortada, brota de novo e torna a viver.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
8 Mesmo que as suas raízes envelheçam, e o seu toco morra na terra,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
9 basta um pouco de água, e ela brota, soltando galhos como uma planta nova.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
10 Mas, quando alguém morre, está acabado; depois de entregar a alma, para onde vai?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
11 “Como lagoas que secam, como rios que deixam de correr,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
12 assim, enquanto o céu existir, todos vamos morrer. Vamos dormir o sono da morte, para nunca mais levantar.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
13 “Ah! Se tu me pusesses no mundo dos mortos e ali me escondesses até que a tua e então marcasses um prazo para lembrares de mim!
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
14 Mas será que alguém tornará a viver depois de ter morrido? Eu, porém, esperarei por melhores tempos, até que as minhas lutas acabem.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
15 Então me chamarás, e eu responderei; e tu ficarás contente comigo, pois me criaste.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
16 Cuidarás para que eu não erre, em vez de ficares espiando para me veres pecar.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
17 Esquecerás os meus pecados e apagarás os meus erros.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
18 “Mas assim como as montanhas vão se desmoronando, e as rochas saem dos seus lugares;
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
19 e assim como as águas escavam as pedras, e as correntezas levam a terra, assim tu acabas com a esperança do ser humano.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
20 Tu o derrotas, ele se vai para sempre, e mudas a sua aparência quando o despedes deste mundo.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
21 Se os seus filhos recebem homenagens, ele não fica sabendo e, se caem na desgraça, ele não tem notícia.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
22 Ele sente apenas as dores do seu próprio corpo e a agonia do seu espírito.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.