Jó 14
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVT
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
1 “Como é frágil o ser humano! Sua vida é breve e cheia de aflições.
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
2 Como uma flor, nasce e depois murcha; como uma sombra passageira, some depressa.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
3 É preciso que vigies uma criatura tão frágil e exijas que te preste contas?
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
4 Quem pode extrair pureza de algo impuro? Ninguém!
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
5 Estabeleceste a extensão de nossa vida; sabes quantos meses viveremos, e não recebemos nem um dia a mais.
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
6 Portanto, dá-nos sossego, deixa-nos descansar! Somos como trabalhadores braçais; permite que terminemos nosso trabalho em paz.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
7 “Até mesmo uma árvore tem mais esperança, pois, se for cortada, voltará a brotar e dar novos ramos.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
8 Ainda que as raízes tenham envelhecido na terra e o tronco esteja podre,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
9 com o cheiro da água, voltará a brotar e dar ramos, como uma planta nova.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
10 “Mas, quando as pessoas morrem, perdem as forças; dão o último suspiro e, depois, onde estão?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
11 Como a água evapora do lago e o rio desaparece na seca,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
12 são colocadas no túmulo e não voltam a se levantar. Até que os céus deixem de existir, não acordarão; não serão despertadas de seu sono.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
13 “Quem dera tu me escondesses na sepultura e me esquecesses ali até tua ira passar! Quem dera me desses um tempo de descanso, para que só então te lembrasses de mim!
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
14 Podem os mortos voltar a viver? Assim eu teria esperança durante todos os meus anos de luta e aguardaria a libertação que a morte traz.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
15 Tu chamarias, e eu responderia; tu ansiarias por mim, a obra de tuas mãos.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
16 Assim, tu protegerias meus passos, em vez de vigiares meus pecados.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
17 Meus pecados seriam fechados num saco, e tu cobririas minha culpa.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
18 “Em vez disso, assim como os montes desmoronam e as rochas caem de onde estão,
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
19 como a água desgasta as pedras e as enchentes arrastam a terra, tu destróis a esperança do ser humano.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
20 Tu prevaleces sempre sobre ele, e ele se vai; tu o desfiguras na morte e o mandas embora.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
21 Não sabe se os filhos crescerão com honra ou afundarão no esquecimento.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
22 Ele sofre sua própria dor e lamenta apenas por si mesmo”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.