Jó 14
Swedish 1917 Version (SVD) vs NVI
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
1 "O homem nascido de mulher vive pouco tempo e passa por muitas dificuldades.
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
2 Brota como a flor e murcha. Vai-se como a sombra passageira; não dura muito.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
3 Fixas o olhar num homem desses? E o trarás à tua presença para julgamento?
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
4 Quem pode extrair algo puro da impureza? Ninguém!
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
5 Os dias do homem estão determinados; tu decretaste o número de seus meses e estabeleceste limites que ele não pode ultrapassar.
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
6 Por isso desvia dele o teu olhar, e deixa-o, até que ele cumpra o seu tempo como trabalhador contratado.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
7 "Para a árvore pelo menos há esperança: se é cortada, torna a brotar, e os seus renovos vingam.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
8 Suas raízes poderão envelhecer no solo e seu tronco morrer no chão;
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
9 ainda assim, com o cheiro de água ela brotará e dará ramos como se fosse muda plantada.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
10 Mas o homem morre, e morto permanece; dá o último suspiro, e deixa de existir.
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
11 Assim como a água desaparece do mar e o leito do rio perde as águas e seca,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
12 assim o homem se deita e não se levanta; até quando os céus já não existirem, os homens não acordarão e não serão despertados do seu sono.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
13 "Se tão-somente me escondesses na sepultura e me ocultasses até passar a tua ira! Se tão-somente me impusesses um prazo e depois te lembrasses de mim!
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
14 Quando um homem morre, acaso tornará a viver? Durante todos os dias do meu árduo labor esperarei pela minha dispensa.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
15 Chamarás, e eu te responderei; terás anelo pela criatura que as tuas mãos fizeram.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
16 Por certo contarás então os meus passos, mas não tomarás conhecimento do meu pecado.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
17 Minhas faltas serão encerradas num saco; tu esconderás a minha iniqüidade.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
18 "Mas, assim como a montanha sofre erosão e desmorona, e a rocha muda de lugar;
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
19 e assim como a água desgasta as pedras e as torrentes arrastam terra, assim destróis a esperança do homem.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
20 Tu o subjulgas de uma vez por todas, e ele se vai; alteras a sua fisionomia, e o mandas embora.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
21 Se honram os seus filhos, ele não fica sabendo; se os humilham, ele não o vê.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
22 Só sente a dor do seu próprio corpo; só pranteia por si mesmo".
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.