Jó 14
Swedish 1917 Version (SVD) vs BKJ
1 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
1 O homem que é nascido da mulher é de poucos dias, e cheio de problemas.
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
2 Ele vem como uma flor, e é cortado; ele também foge como uma sombra, e não continua.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
3 E sobre este abres os teus olhos, e me trazes a juízo contigo?
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
4 Quem pode trazer uma coisa limpa da imunda? Ninguém.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
5 Visto que os seus dias estão determinados, o número dos seus meses está contigo; e tu lhe apontaste seus limites para que ele não pudesse passar;
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
6 desvia-te dele, para que ele possa descansar, até que, como um mercenário, tenha concluído o seu dia.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
7 Porque há esperança para uma árvore que, se for cortada, brotará novamente, e o galho novo não cessará.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
8 Ainda que sua raiz envelheça na terra, e o seu tronco morra no chão,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
9 ainda assim através do odor da água brotará, e dará galhos como uma planta.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
10 Mas o homem morre e definha, sim, o homem entrega o espírito, e onde está ele?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
11 Como as águas minguam do mar, e a enchente se esvazia e seca;
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
12 assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus, eles não acordarão nem se levantarão de seu sono.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
13 Quem dera que me escondesses na sepultura, e me mantivesses em secreto até que a tua ira passasse; e me mostrasses um determinado momento e te lembrasses de mim!
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
14 Se um homem morre, viverá ele novamente? Por todos os dias de meu tempo determinado eu esperarei, até que venha a minha mudança.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
15 Tu chamarás, e eu te responderei; tu terás desejo pelo trabalho de tuas mãos.
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
16 Porque agora contaste meus passos; não vigias sobre o meu pecado?
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
17 Minha transgressão está selada em um saco, e costuras a minha iniquidade.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
18 E certamente o monte que cai torna-se nada, e a rocha é removida de seu lugar.
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
19 As águas gastam as pedras; tu lavas as coisas que crescem do pó da terra, e tu destróis a esperança do homem.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
20 Tu prevaleces para sempre contra ele, e ele passa; mudas o seu semblante, e o envias.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
21 Os seus filhos vêm para honrar, e ele não tem conhecimento disso; e eles são humilhados, mas ele não percebe isso neles.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
22 Mas a sua carne sobre ele terá dor, e a sua alma nele se lamentará.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.