Salmos 18
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
1 Ao mestre de canto. De Davi, servo do Senhor, que dirigiu as palavras deste cântico ao Senhor, no dia em que ficou livre de todos os seus inimigos e das mãos de Saul. Disse: Eu vos amo, Senhor, minha força!
2 Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 O Senhor é o meu rochedo, minha fortaleza e meu libertador. Meu Deus é a minha rocha, onde encontro o meu refúgio, meu escudo, força de minha salvação e minha cidadela.
3 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Invoco o Senhor, digno de todo louvor, e fico livre dos meus inimigos.
4 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Circundavam-me os vagalhões da morte, torrentes devastadoras me atemorizavam,
5 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
5 enlaçavam-se as cadeias da habitação dos mortos, a própria morte me prendia em suas redes.
6 Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig.
6 Na minha angústia, invoquei o Senhor, gritei para meu Deus: do seu templo ele ouviu a minha voz, e o meu clamor em sua presença chegou aos seus ouvidos.
7 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 A terra vacilou e tremeu, os fundamentos das montanhas fremiram, abalaram-se, porque Deus se abrasou em cólera:
8 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 suas narinas exalavam fumaça; sua boca, fogo devorador, brasas incandescentes.
9 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Ele inclinou os céus e desceu, calcando aos pés escuras nuvens.
10 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Cavalgou sobre um querubim e voou, planando nas asas do vento.
11 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Envolveu-se nas trevas como se fossem véu, fez para si uma tenda das águas tenebrosas, densas nuvens.
12 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Do esplendor de sua presença suas nuvens avançaram: saraiva e centelhas de fogo.
13 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 Dos céus trovejou o Senhor, o Altíssimo fez ressoar a sua voz.
14 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Lançou setas e dispersou os inimigos, fulminou relâmpagos e os desbaratou.
15 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 E apareceu descoberto o leito do mar, ficaram à vista os fundamentos da terra, ante a vossa ameaçadora voz, ó Senhor, ante o furacão de vossa cólera.
16 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Do alto estendeu a sua mão e me pegou, e retirou-me das águas profundas,
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 livrou-me de inimigo poderoso, dos meus adversários mais fortes do que eu.
18 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Investiram contra mim no dia do meu infortúnio, mas o Senhor foi o meu arrimo;
19 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 pôs-me a salvo e livrou-me, porque me ama.
20 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 O Senhor me tratou segundo a minha inocência, retribuiu-me segundo a pureza de minhas mãos,
21 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 porque guardei os caminhos do Senhor e não pequei separando-me do meu Deus.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Tenho diante dos olhos todos os seus preceitos e não me desvio de suas leis.
23 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Ando irrepreensivelmente diante dele, guardando-me do meu pecado.
24 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 O Senhor retribuiu-me segundo a minha justiça, segundo a pureza de minhas mãos diante dos seus olhos.
25 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Com quem é bondoso vos mostrais bondoso, com o homem íntegro vos mostrais íntegro;
26 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 puro com quem é puro; prudente com quem é astuto.
27 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Os humildes salvais, os semblantes soberbos humilhais.
28 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Senhor, sois vós que fazeis brilhar o meu farol, sois vós que dissipais as minhas trevas.
29 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Convosco afrontarei batalhões, com meu Deus escalarei muralhas.
30 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Os caminhos de Deus são perfeitos, a palavra do Senhor é pura. Ele é o escudo de todos os que nele se refugiam.
31 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Pois quem é Deus senão o Senhor? Quem é o rochedo, senão o nosso Deus?
32 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 É Deus quem me cinge de coragem e aplana o meu caminho.
33 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Torna os meus pés velozes como os das gazelas e me instala nas alturas.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Adestra minhas mãos para o combate e meus braços para o tiro de arco.
35 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Vós me dais o escudo que me salva. Vossa destra me sustém, e vossa bondade me engrandece.
36 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Alargais o caminho a meus passos, para meus pés não resvalarem.
37 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Dou caça aos inimigos e os alcanço, e não volto sem que os tenha aniquilado.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 De tal sorte os despedaço, que não mais poderão levantar-se: eles ficam caídos a meus pés.
39 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Vós me cingis de coragem para a luta e ante mim dobrais os meus adversários.
40 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Afugentais da minha presença os meus inimigos e reduzis ao silêncio os que me aborrecem.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Gritam por socorro, mas não há quem os salve; clamam ao Senhor, mas não responde...
42 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Eu os disperso como o pó que o vento leva, e os esmago como o barro das estradas.
43 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Vós me livrais das revoltas do povo e me colocais à frente das nações; povos que eu desconhecia se tornaram meus servos.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Gente estranha me serve abnegadamente e me obedece à primeira intimação.
45 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Gente estranha desfalece e sai tremendo de seus esconderijos.
46 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Viva o Senhor e bendito seja o meu rochedo! Exaltado seja Deus, que me salva!
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Deus, que me proporciona a vingança e avassala nações a meus pés.
48 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Sois vós que me libertais dos meus inimigos, me exaltais acima dos meus adversários e me salvais do homem violento.
49 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Por isso vos louvarei, ó Senhor, entre as nações e celebrarei o vosso nome.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
50 Ele prepara grandes vitórias a seu rei e faz misericórdia a seu ungido, a Davi e a sua descendência para sempre.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Salmos 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.