Jó 41
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
1 Poderás tu fisgar Leviatã com um anzol, e amarrar-lhe a língua com uma corda?
2 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
2 Serás capaz de passar um junco em suas ventas, ou de furar-lhe a mandíbula com um gancho?
3 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
3 Ele te fará muitos rogos, e te dirigirá palavras ternas?
4 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
4 Concluirá ele um pacto contigo, a fim de que faças dele sempre teu escravo?
5 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
5 Brincarás com ele como com um pássaro, ou atá-lo-ás para divertir teus filhos?
6 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
6 Será ele vendido por uma sociedade de pescadores, e dividido entre os negociantes?
7 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
7 Crivar-lhe-ás a pele de dardos, fincar-lhe-ás um arpão na cabeça?
8 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
8 Tenta pôr a mão nele, sempre te lembrarás disso, e não recomeçarás.
9 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
9 Tua esperança será lograda, bastaria seu aspecto para te arrasar.
10 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
10 Ninguém é bastante ousado para provocá-lo; quem lhe resistiria face a face?
11 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
11 Quem pôde afrontá-lo e sair com vida, debaixo de toda a extensão do céu?
12 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
12 Não quero calar {a glória} de seus membros, direi seu vigor incomparável.
13 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
13 Quem levantou a dianteira de sua couraça? Quem penetrou na dupla linha de sua dentadura?
14 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
14 Quem lhe abriu os dois batentes da goela, em que seus dentes fazem reinar o terror?
15 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
15 Sua costa é um aglomerado de escudos, cujas juntas são estreitamente ligadas;
16 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
16 uma toca a outra, o ar não passa por entre elas;
17 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
17 uma adere tão bem à outra, que são encaixadas sem se poderem desunir.
18 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
18 Seu espirro faz jorrar a luz, seus olhos são como as pálpebras da aurora.
19 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
19 De sua goela saem chamas, escapam centelhas ardentes.
20 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
20 De suas ventas sai uma fumaça, como de uma marmita que ferve entre chamas.
21 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
21 Seu hálito queima como brasa, a chama jorra de sua goela.
22 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
22 Em seu pescoço reside a força, diante dele salta o espanto.
23 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
23 As barbelas de sua carne são aderentes, esticadas sobre ele, inabaláveis.
24 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
24 Duro como a pedra é seu coração, sólido como a mó fixa de um moinho.
25 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
25 Quando se levanta, tremem as ondas, as vagas do mar se afastam.
26 — ausente —
26 Se uma espada o toca, ela não resiste, nem a lança, nem a azagaia, nem o dardo.
27 — ausente —
27 O ferro para ele é palha; o bronze, pau podre.
28 — ausente —
28 A flecha não o faz fugir, as pedras da funda são palhinhas para ele.
29 — ausente —
29 O martelo lhe parece um fiapo de palha; ri-se do assobio da azagaia.
30 — ausente —
30 Seu ventre é coberto de cacos de vidro pontudos, é uma grade de ferro que se estende sobre a lama.
31 — ausente —
31 Faz ferver o abismo como uma panela, faz do mar um queimador de perfumes.
32 — ausente —
32 Deixa atrás de si um sulco brilhante, como se o abismo tivesse cabelos brancos.
33 — ausente —
33 Não há nada igual a ele na terra, pois foi feito para não ter medo de nada;
34 — ausente —
34 afronta tudo o que é elevado, é o rei dos mais orgulhosos animais.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 41, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.